What a day och världsrekord i bilder

Sitter och bloggar för fullt via mobilen och upptäcker flera timmar senare att inte ett skit har kommit upp, så jag kör en bildkavalkad över min dag.

Kommer till jobbet bara för att konstatera att maken, av olika anledningar, lämnat sin bil på parkeringen = jag måste åka tillbaka hem genom köerna och hämta upp honom.

Efter det drar jag till Solnapolisen för att fixa pass. Kom på att det kanske är bra att ha ett sånt om man ska resa sig lite.

Dessvärre var det 96 andra före mig som tänkt på samma sak. Under tiden så ger jag herr Dahl en andra chans.

3,5 timmar senare är jag klar. Och hinner notera att jag ser pårökt ut på passfotot. Skitkul. Kommer ut och upptäcker en bot. Hur jävla korkat är det att ha en parkeringsautomat som bara tar mynt? Jag kan ju omöjligt vara ensam om att alltid bara ha kort på mig. Ärkepuckon.

Drar iväg till mina gamla flytta-hemifrån-och-bo-i-många-år-hoods; Sundbyberg. Till en fotobutik för att fixa ett foto till körkortet..som går ut om en kvart ungefär.

Talar om för snubben att han får trolla. Att jag på passfotot ser ut som en langare. Han skrattar och lovar att jag kommer bli skitsnygg.

Under tiden han framkallar så kollar jag in utsikten.

Hoppsan. Halvnakna män. Ser jobbigt ut det där.

Får fotografierna och spelar cool: stoppar ned fodralet utan att kolla på dem. "Du blev faktiskt snygg" säger mannen som är i min ålder. "Amen tack hörru", säger jag och drar.

Ute i bilen sliter jag upp det och får veckans chock. Fan, det är ju bara två veckor sen som jag proffsfotograferades och var snygg som satan. What the hell happend on the way liksom. Tillbaka till verkligheten.

Känner att jag totalvägrar att ha ett fulfoto på körkortet i 10 år så jag drar till Bromma för att leta efter en sån där fotoautomat. Sladdar in framför Coop vid Bromma Blocks. Kutar in och frågar personalen. Nämen nähä, ingen automat. Ut på parkeringen och suckar för artontusende gången:

VAR ställde jag bilen? Att det ska vara så svårt, det är samma visa v a r e n d a gång: jag hittar den aldrig. Går fram och tillbaka mellan gångarna och håller armen högt och klickar med larmlåset. Hittar bilfan till slut och drar tillbaka till Sumpan.

För jag kommer på att Åhléns har en fotoautomat som stått där sen jag var 18 år. Har ingen lust att få nån mer p-bot så jag ska till att pröjsa biljett.

Jamen eller hur att det gick. Vad är det frågan om?! Chansar och kutar in. Se där ja, den gamla klenoden står kvar:

Jag sätter vad som helst på att det där draperiet har suttit där sen jag var tonåring. Hur som, in i hytten och le.

Kanske bra om man följer instruktionerna. Som att snurra upp stolen. Och öppna ögonen. Tre försök senare med 12 olika foton så har jag ETT hyfsat. Jag känner ingen som blir så inihelskotta ful på bild som jag. På riktigt.

Ut i bilen och känner att jag måste äta. Drar iväg till Sushi-haket invid jobbet. På vägen dit lyssnar jag på Titti Schultz på Rix. Hon är svinbra, som alltid,  men hennes partner suger hästballe. Sorry men så är det. Under en reklampaus håller jag på att köra av vägen. Hör hur en brud sjunger nåt om en dildo. Och avslutar med att säga att "låt sommaren bli extra skön, hitta din sexleksak på bla bla bla." Eh, what the fuck. Okey, jag håller verkligen på att bli asgammal.

Får ett mess från maken om att dumma, dumma, skitdumma svägerskan lånar ut hennes motorcykel till maken under hennes 4 veckor långa semester, så han ska ta med sig talibanen och hämta den idag. Hon bor en timmes väg från Stockholm. Fifan så jag hatar motorcyklar. Och djeflar vad jag avskyr motorcyklar med små talibaner på. Får genast huvudvärk.

Beställer en Yakiniku och undrar hur jag ska få i mig den.

4 tuggor senare behöver jag inte oroa mig. Jag kom nämligen plötsligt att tänka på att maken brukar säga att det i Sverige äts X antal ton Åsnekött varje år, men aldrig att man ser "Åsna" på menyn. Jag tappar matlusten och lämnar resten.

Sen är jag kallad till ett så kallat intervention. En missbrukare ska ställas mot väggen och jag är ombedd att närvara. Det tar 2,5 timmar och är svinjobbigt. Huvudvärken blir om än mer påtaglig. Skulle varit på ett event på Stureplan ikväll, men jag är fullkomligt slut mentalt. Förlåt Kristina!

Efteråt drar jag till mitt andra hem.

Storhandlar. Kommer på att det är midsommarafton denna helg. Blir inte ett dugg stressad då vi har bestämt att vara hemma med tonåringen och hennes kille. Bra så.

På väg till bilen i morse så noterar jag att jag glömt att ta ned min svindyra hängmatta. Hakar loss den och slänger den över hammocken. Om utifall att det skulle regna.

På vägen hem öppnar sig himlen. Det ösregnar, åskar och blixtrar. Jag springer förbi hammocken med påsarna och ser att det regnat rakt igenom taket och hängmattan är dyngblöt. Orka. Tänker på maken som befinner sig på E4:an med min taliban. Mera ont i skallen. Skickar ett mess om att det inte blir nån middag. Laga själva i så fall. Tar fram min middag och sätter mig i soffan.

Kan inte koncentrera mig på nåt annat än att polisen snart ringer och säger att maken och talibanen är påkörda. Huvudet håller på att sprängas och inte vågar jag ringa maken och fråga var de är. Tänk om han ramlar av hojen om telefon börjar vibrera. Man kanske skulle ta bilen och dra iväg och leta efter dom. Om jag är paranoid? Japp, när det kommer till motorcyklar så är jag det. Då blir jag sjukt nervös. Och när jag är nervös så måste jag på toa. Hejdå.