söndag 5 juni 2011

Det verkar som om jag måste förklara mig

Jag får en del kommentarer om att jag är dum mot maken och "hur står du ut".

Let me tell you.

Det här är i första hand en humorblogg, så gott som jag kan. Och för att få det roligt så har jag valt att fokusera lite extra på makens tillkortakommanden. När jag för ett par år sen stängde bloggen, så var det han som övertalade mig att börja blogga igen, trots att jag hänger ut honom rätt hårt.

Nu är det så att vi är två människor med ett sjujävla humör. Han är dessutom en något knepig människa att leva med. Typ jävligt svår.

Sen har vi ytterligare en faktor i det hela: vi jobbar i hop och har så gjort i 15 år.

Summa summarum är då att med dessa ingredienser så smäller det rätt bra mellan varven.

Det händer att maken ruttnar på vad jag skriver om honom men det var mitt villkor att fortsätta: aldrig lägga sig i. Sen har jag också märkt att jag får aldrig så många kommentarer som när jag frågar er om era respektives tillkortakommanden. Det visar sig naturligtvis att 99% av oss har exakt samma "problem". Det är ingen större skillnad män emellan.

Och som i alla äktenskap, eller i alla fall nästan alla, så är det åt helvete mellan varven. Just nu har jag ingen som helst lust att vara gift längre. Jag säger som jag har sagt i 15 år: han är mitt livs kärlek, men det i sig är ingen garanti för att vi kommer leva ihop resten av livet.

Så, nu vet ni vad som gäller i det här hushållet. Jag kände att eftersom jag har så många nya läsare så måste jag förklara mig.

20 kommentarer:

Hanna sa...

Jag är en ny läsare men för mig hade du inte behövt förklara. Jag tycker det framgår mycket väl det du nu säger i detta inlägg. Det är härligt med någon som vågar vara rak och syrlig även i skrift! Jag är det privat, men försöker skriva om annat på bloggen.

Anonym sa...

Jag vet vad du menar... Maken och jag har varit ihop i 14 år drygt, gifta i 4 år. Han är mitt livs stora kärlek men åhhhh vad less jag är på honom ibland! Men jag älskar honom och vill ju dela allt med honom så är det med det.

/Ragdoll

Helgona sa...

Haha inte behöver du förklara...du skriver så roligt...o hade han inte kunnat se det från den sidan så hade du väl slutat att skriva ;) Så jag har i alla fall hela tiden trott att det är helt ok för honom :)
O visst är det så...man älskar sin man o sina barn alltid...men inte alltid vad de GÖR. DET är två skillda saker :)

stort och smått sa...

Att skriva kan ju funka som terapi också... Det är skönt att skriva av sig lite skit ibland, så behöver man inte säga det in his face.

Myggan sa...

Inte hade du väl behövt förklara dig. Har läst dig ett tag nu och tycker att det framgår rätt glasklart att du skriver med glimten i ögat även när du är arg.
Och vem lever inte med de känslorna ibland? Visst, min man är mitt livs kärlek oxå, men imellanåt så skulle jag bra gärna skänka bort honom eller sälja honom (om man kunde få betalt)... Så keep on

GudinnanT sa...

Det är väl så enkelt att du älskar honom men ofta å ibland tycker du inte om han?

Det är min ursäkt iallafall:)

Gudrun sa...

Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgilitighet. Så länge du bloggar om honom kan han vara lugn ;-)

Anonym sa...

Bakgrundsfakta: Jag ringer ALDRIG och skänker pengar på olika galor och tillställningar, ibland av ren princip, iblan av helt andra orsaker. Hursom helt är utgången alltid den samma - inga pengar av mig.

Men.

Om detta inlägg hade varit del av en gala för att samla in pengar till olyckliga fruar, eller andra mindre lyckligt lottade varelser (hundar på gatan i Uruguaj som svälter eller något urdjur som simmar så djupt i haven att ingen ser dom och därmed kanske är på väg att bli utrotningshotade) och du hade avslutat detta inlägg med "Om du vill skänka mer än 5000 kronor och få ditt namn rullande i neontext längst ner på bloggen ringer du 099-41 44 41" så hade jag lyft luren, direkt.

I hear ya! :)

// Jupp

Anne sa...

Kanske är det därför många läser dig; du bloggar om det många tänker och känner utan att det betyder att ens partner inte skulle vara ens livs kärlek?

inkan8 sa...

Älskar din humor ohc inlägg.
Kram

moseljantan sa...

Maken och jag lever och arbear oxa tillsammans sedan ATSKILLIGA ar. Det tär, det gör det! Utifran sett kan det nog tes som om vi är nära att sla ihjäl varandra ibland, men det är oftast inte sa farligt som det later. I var bekantskapskrets har vi nagra par som alltid varit väldigt "tutti-nuttiga", alltid haft "familjen-först" skrivet i pannan, oftast lite överdrivet och mest för att visa utat. Döm av allas förvaning da männen i dessa äktenskap alla prasslade till höger och vänster!
Ibland är det bättre att vara ärlig, och i dina kommentare kan jag verkligen känna igen mig ibland.
Även om du f.n. inte vill vara gift med maken din sa tror jag nog att det kommer ändra sig igen. Ni har ju faktiskt klarat er igenom en hel de redan, resten ska väl oxa ga. Haller tummarna!

Me and my dark secrets sa...

Ja alltså män är jobbiga, jävliga, idioter... listan kan göras lång.

Man hatar till viss del den man lever ihop med - jag hatar att min sambo inte diskar, slänger kläder på golvet... och ibland vissa perioder så är det just sådär jobbigt och irriterad och i andra bara älskar vi varandra.

Man lämnar inte någon vind för våg efter ett förhållande på (för min del) 11 år - men vem fan vet hur det blir i framtiden.

Fattar man inte humorn, kanske man ska ge fan i att läsa?

värmlands frua sa...

äääääsch en massa lägga sig i o vara präktiga jisses...men va fasen livet är inte lätt o speciellt inte o leva ihop med en annan människa,man måste få ur sig lite skit här o där..det gör ALLA it´s a fact:)
jag bara älskar att läsa din blogg Mona o de som inte gjört,nepp då äre ba te o skita irre då;)

Maddie sa...

Keep it going!

Vi tänker det, du skriver det!

Hälsningar
Maddie

Camilla sa...

Nu MÅSTE jag få säga en sak. Under de månader som jag slaviskt har följt dig och ditt liv har jag märkt hur lika du och jag är. Jobbar 24/7, hårt tempo, ser glaset halvfullt osv. Jag har även haft samma man i 20 år, vi har fem barn och flera företag ihop. Vi har ett hus som vi renoverar heeela tiden och även projekt som stannar upp i flera år (tänker på er hall). Jag skrattar ofta så jag tjuter och kissar på mig, du är skyldig till många maskiner tvätt!, och oftast är det igenkännandet som gör det. Man nöter på varann då man jämt och ständigt är på varann.. och då snackar vi inte LIGGA här. Självklart exploderar man emellanåt och här kommer det jag ville säga;
Jag beundrar din man som låter dig hänga ut honom så hårt som du gör. Han är värd ett stort fång rosor!! Min man skulle aldrig gå med på det.. och det är väl därför min humorblogg inte är lika intressant. ;o)
Fortsätt nöta, explodera och hänga ut! Så länge ni/du gör det tänker jag hänga med!
För jag vet att kärleken finns där ändå.
With love till er båda./Camilla

Lisbeth sa...

När du skriver har jag inte ens haft tanken på att det inte finns kärlek
Det kan man läsa mellan raderna om man vill. tycker du speglar mycket av livet. varför ska allt vara så bra utåt. Förhållandet blir inget bättre av det.
Gillar ditt sätt att skriva och hoppas du inte får för dig att sluta skriva.
Storm i ett vatten glas eller träffad av det du skriver?
Ha en fin dag

Bittan sa...

jag älskar din humor och dina inlägg...och kärleken till maken lyser igenom . Kram

MissC sa...

Fan va bra sagt!!!!

Anonym sa...

Vem vill läsa hur jävla perfekt make du har som köper ex den rätta märkes kylväskan på jobbresan...man undrar ju vad som hände på resan ;) Såna bloggar finns det massor av - men det finns bara en av din sort - helt underbar.
Klart att maken min inte blev glad när jag surt sa till honom att jag flyttar ifrån honom minst två ggr i veckan, men det är ju bara i tanken. Tycker inte att han är världsbäst efter 16 år ihop - men han är ok ;) Men vem faan är "lättälskad" - inte jag, det vet jag!
Bättre starka känslor än likgiltighet.

Du är lovely Mona

deeped sa...

Nä, och jag och din make är väl de enda män som läser den här bloggen :)