tisdag 21 juni 2011

Om en make på villovägar

Chansar och ringer maken. Som i godan ro sitter hos sin andra syster.

Jag får ett tokspel och undrar varför i h-e han inte är hemma. Klockan är över 21 och talibanen ska ligga i sängen 20.00. För att inte snacka om min oro.

"Jag är på väg" säger han.

Han kan sova i garaget i natt. Idiot.

5 kommentarer:

Katarina sa...

Karlar!! Att de inte fattar att man ska höra av sig om folk sitter hemma och är orolig /också alltid mer än nödvändigt oroad när älskade dyrbarheter är på vägarna.

Små Vita Ting sa...

Känner igen det så väl. Det måste vara nåt allvarligt fel på dessa karlar, eller är dom från Mars kanske???

Anonym sa...

Sicket (ursäkta) spån!

Påminner om när min man var på firmafest för hundra år sedan, han skulle komma hem med nattbussen sa han. Inte då... Jag ringer mobilen flera gånger men inte får jag tag på nån inte. Dagen därpå ringer han kl 08 och säger att han hamnat på efterfest hos en arbetskamrat, missat nattbussen och sovit på busstationen. Behöver jag säga att jag var i upplösningstillstånd!!!

/Ragdoll

Anonym sa...

Hög igenkänningsfaktor;

Jag: Var 17 har du varit? Varför har du inte hört av dej? Fattar du inte att jag varit dödsorolig?
Han: Tänkte inte på det. Vi hade så kul.
Jag: Du kunde väl ringt iallafall!
Han: Du blir ju bara så arg då...
Jag: Inte om jag vet att du lever!
Han: Men nu är jag ju här och du är ju fortfarande skitarg!

OOhhhh.....

/Cata L

Cecilia N sa...

Min gubbe har lärt sig att höra av sig.

Minns en gång som telefonen ringde när han var på resa och jag fortfarande sov (morgon).

"Jo, om du hör talas om en olycka utanför Hudiksvall så ska du veta att jag bara sitter i kön efter. Jag är inte inblandad."

Det där var före "alla" hade mobiltelefon, så han hade lånat någons telefon för att berätta för mig.

Jepp! Det är MIN gubbe. Han håller jag hårt i.