fredag 3 juni 2011

Det är en tunn linje mellan kärlek och hat

Jag är svinosams med maken. Kunde jag så skulle jag packa väskan och dra. For ever. Och kunde jag, så skulle jag vrida tillbaka klockan. Å dra på trissor som jag skulle backa tiden. Många i min närhet undrar hur jag står ut, men jag är en tålig jävel.

Dock börjar tålamodet sina. Herregud, man lever bara en gång.

What a waste liksom.

Vad/hur gör ni när ni är riktigt jävla förbannade?

42 kommentarer:

Anonym sa...

Oj oj... När jag är riktigt förbannad så börjar jag tokstäda (tyvärr).. Under min hysteriska städning inser jag ganska snabbt att det inte hjälper att tjata, skrika, älta... han e ju bara en man! Och de har en jäkla förmåga att irritera skiten ur en ibland...trots att de saknar måååånga fler förmågor som tydligen bara vi kvinnor har...

Seriöst, så tror jag att det saknas ngn liten "tråd" (eller ett par iaf)i mäns hjärnor.. det är därför de beter sig som de gör..

Duktiga Tjejen sa...

Fan, det låter inte bra. Time out? Kan du verkligen inte sticka ett par dagar och tänka igenom? När jag är riktigt jävla arg är jag irationell och pratar skit och vill sticka, men oftast lägger det sig. Det beror dock på vad det gäller, för som du skriver lever vi faktiskt bara en gång.

Hanna sa...

Innan jag bröt min arm så boxade jag på en boxboll. Jättebra! Man kan också be någon hålla upp en kudde som man kan avreagera sig på. Men blir man alltför förbannad så tycker jag att man sticker. Om det sker upprepade ggr dvs. Annars får man arbeta med varandra och relationen. Jag är dock en quitter som sticker sin väg. Man lever som sagt bara en gång.

Anonym sa...

Jag och sambon har levt ihop i 8 år nu. Vi jobbar ihop. Har inga gemensamma barn, han har ett gäng sen tidigare dock. Ett fantastiskt, härligt, underbart gäng. :)

Inte en enda gång under dessa 8 år har vi bråkat eller varit osams. Många säger att det är osunt och konstigt. Och det kanske det är. Men vi har alltid kunnat prata och lyssna på varandra. Vi har ofta olika åsikter och vi diskuterar ofta saker, men vi blir inte osams eller bråkar.

Dock så hjälper det säkert att vi båda har varit ute för en del mer eller mindre osunda förhållanden tidigare, så vi uppskattar varandra. Vi har en stabil och bra ekonomi där vi kan unna oss vad vi "vill ha", inom rimliga gränser. Vi har inget hus som vi måste sköta om, inga djur eller barn som är små och inte klarar sig själva. Men vi har också fått prioritera om en del för att ha det på det här viset. Men det passar mej. Och sambon. :)

Mvh Johanna

Osloskånskan sa...

Låser knivlådan.

Anonym sa...

Är vi osams och maken slänger ur sig en taskig kommentar,,,,då köper jag mig lite bling-bling som plåster på såren. Med hans pengar! Är vi bara osams, håller jag mig kall och låter karln rasa av sig. Det är sällan jag som startar gräl i denna relation.

Butta

Tina N sa...

Åk in till stan, sätt dig på en uteservering och ta ett glas champagne! Problemet kanske inte försvinner, men livet blir klart lättare! :)

Anonym sa...

Min mamma sa alltid att man får tänka på att männen har en trasig kromoson :)

Anonym sa...

skäller... ja det är vad jag gör. mest skriftligen för att inte tårarna ska spruta som en fontän.

Mrs Data sa...

Slår i dörrar, drar på hög musik i min mp3 och tar en rask promenad medan jag "skäller" inne i huvudet.
Fast jag blir sällan arg på maken. Det är mest att jag vill ta den ena ungen att slå den andra med.
Sedan tänker jag på vad jag tycker om och vips går det över. Kanske med hjälp av en och annan påse chips...

Ragatan sa...

Men flickor, KONVERTERA! Gay is the grej!

Anonym sa...

Gråter. Män klarar inte när en kvinna gråter, nåt med hormonerna i tårvätskan som gör dem nervösa. Jag gör det inte avsiktligt (inte alltid), men det funkar oftast.

Hanni P

GudinnanT sa...

Pff blir arg JAG aldrig kan inte tänka mig att jag å sambon någonsin blir osams....

eller inte...sist vart jag så arg att jag vägra att hjäla han när han motera ihop garderoben...som va 240 i höjd...

Anonym sa...

När jag blir riktigt ARG ja, då både skriker, beskyller och osar jag så de står hett till och har han inte en jävlig bra förklaring. Ja då blir jag demonstrativt tyst, Hur länge som helst. Tills jag börjar ångra att jag blev så arg.. Försoningssex och sen så pratar vi i lugn och ro. Undrar varför man inte kan sexa först och prata sen utan skrikandet men det kanske har blivit en liten ritual vad vet jag.

GudinnanT sa...

Fint man stavar...skyller på solsting.

steehle sa...

Jag är visserligen en sån där grottmänniska, med trasig kromosom och som det fattas trådar i skallen på. :P

Men när jag är arg föredrar jag att avreagera mig i gymmet. Det ger liksom dubbel effekt, dels har jag något att avreagera mig på, och dels blir jag nöjd med mig själv efteråt. Och är man arg på någon specifik så kan man kanske känna sig lite bättre än den personen också. ;)

Anna i Malmö sa...

Jag brukar låsa in mig i sovrummet, gråta som fan och sen försöker jag, trots ilskan, föreställa mig hur mitt liv skulle te sig utan karlen.
Oftast ger dig mig en smula andnöd och då känns det lite bättre..

Sen surar jag resten av dagen.
Många gånger är det jag som får be om ursäkt, eftersom jag är en jäkla gnällkäring och nästan försöker trigga igång bråk. PMS?

Bellsan sa...

Jag går ut och springer i skogen. Min mamma har skilsmässopapperna från skv som bokmärke och printar och skriver under sådana. En gång i månaden ungefär. I år firar det 30-årig bröllopsdag så nåt verkar ju funka i alla fall ;-)

Anonym sa...

Jag städar eller går och kör ett boxpass. Satan i gatan så bra det är att få slå ut sig ilska i antingen box eller combat.
Är det så att ilskan drabbar mig när gymmet är stängt så kan jag gå en raskt promenad. Dåligt väder = tröstätning. Inte konstruktivt men gott ;)

Min mormor krossade porslin. Fattar dock inte vitsen med det. Bara mer skit att städa upp sen liksom.

Jenny sa...

Tillräcklig lång ilska, och sen flyttade jag. FRIHET. Och så hittade jag kärleken.. som den ska vara. Det var grejer det.

Anonym sa...

Tyvärr så går det ju inte att ändra på någon annan. Man får börja med sig själv, men det svider. Tålamod, fast det tryter när man önskat (i mellanåt ilsket) att renovera huset i som det känns i 10 år.

annika sa...

En fråga - är det bara du som är osams eller är han osams också? :D

Anonym sa...

Jag springer efter maken och biter och försöker slå och bita ....
Jag kan va så arg att tårarna sprutar... men det slutar ofta med att han är starkare,håller fast mig, kysser mig så benen mjuknar ... Har elaktsex och ... hm ...Jag somnar och han får ta reda på det som gjorde mig så arg....
/ Lot07

Annelie sa...

Jag kör också på "städ-terapi", vilket iofs inte är speciellt smart med tanke på att det oftast är det vi bråkar om, att han städar mindre än mig fast jag jobbar och tar hand om barnen mer än vad han gör!

Annelie sa...

Jag kör också på "städ-terapi", vilket iofs inte är speciellt smart med tanke på att det oftast är det vi bråkar om, att han städar mindre än mig fast jag jobbar och tar hand om barnen mer än vad han gör!

Eva sa...

Genom åren har jag bland annat grävt en stor grop på tomten, cyklat runt halva stan på en tid som lätt platsar i Guiness rekordbok, kört bilen 10 mil i en riktning bara för att vända och åka hem igen och en del andra puckade saker bara för att avreagera mig. Jag måste få ut ilskan genom fysisk aktivitet annars kokar jag sönder.

Kajsa Ankarudd sa...

Fan va alla är abisiösa å tränar!!!
Städar gör man väl ändå så det kan jag inte påstå att jag gör just när jag blir arg.
Om det är en sak som tillhör min sambo som gjort mig arg så slänger jag den. Vilket slutar med ett ännu större bråk när han väl upptäcker det. Men då gör man upp en regel för just den prylen (kan vara vart den ska stå eller göras rent) och så går jag och köper en ny och om han inte fixar det så slänger jag den med och slutar lyssna, bara går därifrån.
Vi har mååånga regler i detta hushåll!
Om han inte accepterar det så flyttar jag.. inte att vi gör slut utan bara mitt och ditt så att säga.

Kajsa Ankarudd sa...

Kanske ska tillägga att vi bott ihop i 3 år och att han har väldigt mycket mindre saker än innan. Dessutom så köper han inte saker lika ofta längre :)
Jag är nog en plåga att leva med!

Anonym sa...

Och varför kan du inte dra?

Jenny sa...

Ta en promenad och prata sen med han. Efter regn kommer solsken. :)

FrökenGunilla sa...

Själv hotade jag att dra, och lämna barnen till honom. Då var han tvungen att byta liv och stanna hemma. Värsta hotet!! Annars skriker jag eller går ut i skogen några timmar. Fast det har lugnat sig efter 25 års äktenskap! :)

Vicky sa...

Jag gapar en stund! Sedan surar jag tills han ger mig en god anledning till att inte sura längre. Då har jag själv funderat ett tag och kommit fram till att ensam sällan är stark. Trots tånaglar i soffan, strumpor på golvet, miffoiotiska kommentarer, verktyg överallt utom i verktygslådan osv osv så gör han mig också glad och trygg.

Klimatflyktingen sa...

Köper en ny mobiltelefon.Gärna en dyr en...

Titti sa...

Man har ju moderskänslor för sin karl,så här skälls det friskt tyvärr om det är på det viset..Men det brukar som ge sig ganska snart..

mariagunilla sa...

Med mitt ex bråkade jag ofta. Han fick mig galen. Riktigt galen. Och jag triggades igång. Med Magnus sedan 7 år har det aldrig hänt. Bättre matchning. Visst kan vi vara oense. Men aldrig i närheten av hur jag hade det tidigare. Trodde det var fel på mig. Men förstod sedan att jag har lugna och fina sidor. Irriterad javisst. Men aldrig länge och vi pratar.

Så du frågar vad jag gjorde.... Skiljde mig till slut...

Nina sa...

Skaffa trädgårdshjälp ?

Sus sa...

Vad jag gör? Eller mer gjorde. Jag packade en röd resväska, tog barnen och hunden och gick.

Jag gick aldrig hem.

Sedan träffade jag Hjärtat. Man kan säga att gräset var betydligt grönare på den sidan. Han är verkligen mitt livs och enda kärlek (förutom barnen då)

Kristina sa...

Jag gråter inte. Jag lägger mig inte i underläge.
Jag tiger ihjäl honom.
Jag går hemifrån och träffar goda vänner. Dricker några glas vin med goda väninnor som orkar lyssna medan jag spyr galla.
Sen brukar jag lugna ner mig... och åka hem och sexa lite.
Sån e jag.
Fast det händer väldigt, väldigt sällan numera.

Mammy sa...

Skaffade egen lgh, packade väskan och några kartonger och flyttade!! Lämnade honom med ungar, hus och firman. Det bästa jag gjort och det är snart 15 år sedan.
Började ett nytt liv. Bytte jobb och fixade tuttarna. Skaffade en toyboy.
Bytt jobb engång till under tiden har kvar samma toyboy. HAHAHA!!

Anonym sa...

Jag ringer min bästa vän och berättar att min man är dum i huvudet. Snällt uttryckt. Vi har en överenskommelse om att jag får göra det och sedan kan jag veckan därpå berätta hur underbar han är. Hon påminner mig inte om hur dum han var veckan innan utan skriver ner det på kontot för tillfällig sinnesförvirring. Hon får givetvis göra samma sak när det gäller sin man. Ibland behöver man beskriva hur hemskt allting är fast man sedan med lite perspektiv på saken inser att det kanske inte är så illa i alla fall.

Kristina sa...

Mammy och din toyboy, l.ove you

cruella sa...

Ingen av oss blir så förbannade eller ens irriterade på den andra, så tyvärr inga tips. Jag skulle aldrig kunna leva i ett sånt förhållande, pallar varken egen eller andras ilska/dåliga humör/later eller surhet.