Helen Sjöholm står just nu och sjunger på Allsång på Skansen och jag och maken är nog de enda i Sverige som aldrig gått igång på henne.
För 38 år sen, typ, så skulle vi se den omtalade Kristina från Duvemåla. Den som man inte får använda något annat än superlativ om. Vi hade bjudit ned några affärbekanta från Dalarna, alltså några vi inte kände så bra. De var riktiga icke-stockholmare och hade sällan varit i huvudstaden. Att då även få gå på världens mest omtalade musikal, var som att komma till himlen för dem. En mycket allvarlig tilldragelse alltså.
Vi sätter oss och ridån går upp. Förväntningarna är så höga att man knappt kan andas. Både jag och maken hade sett fram emot det här.
25 minuter in i akten så råkar jag vända på huvudet och titta på maken. Han vänder huvudet och tittar tillbaka. Sen fullkomligt exploderade vi. I all tysthet. Så gått det gick. För det var det sämsta skit vi någonsin varit med om. Jag skrattade så mycket att snoret sprutade ut genom näsan och landar på ryggstödet mitt emot. Då skrattar maken ännu mer. De skitgamla stolarna knarrar högt av våra kroppars skrattvibrationer. Det. gick. inte. att. sluta. Till slut hulkar båda två och vi har svårt med andningen. Och försöker skärpa oss så att inga ska märka. Helt omöjligt. Jag är helt säker på att det kom lite kiss i trosorna också. Varken före eller efter har jag skrattat så mycket.
Vi höll masken hela kvällen sen men enades om att aldrig någonsin, EVER, gå på något som hon är involverad i. Men hon är säkert världens mest trevliga människa.
För 38 år sen, typ, så skulle vi se den omtalade Kristina från Duvemåla. Den som man inte får använda något annat än superlativ om. Vi hade bjudit ned några affärbekanta från Dalarna, alltså några vi inte kände så bra. De var riktiga icke-stockholmare och hade sällan varit i huvudstaden. Att då även få gå på världens mest omtalade musikal, var som att komma till himlen för dem. En mycket allvarlig tilldragelse alltså.
Vi sätter oss och ridån går upp. Förväntningarna är så höga att man knappt kan andas. Både jag och maken hade sett fram emot det här.
25 minuter in i akten så råkar jag vända på huvudet och titta på maken. Han vänder huvudet och tittar tillbaka. Sen fullkomligt exploderade vi. I all tysthet. Så gått det gick. För det var det sämsta skit vi någonsin varit med om. Jag skrattade så mycket att snoret sprutade ut genom näsan och landar på ryggstödet mitt emot. Då skrattar maken ännu mer. De skitgamla stolarna knarrar högt av våra kroppars skrattvibrationer. Det. gick. inte. att. sluta. Till slut hulkar båda två och vi har svårt med andningen. Och försöker skärpa oss så att inga ska märka. Helt omöjligt. Jag är helt säker på att det kom lite kiss i trosorna också. Varken före eller efter har jag skrattat så mycket.
Vi höll masken hela kvällen sen men enades om att aldrig någonsin, EVER, gå på något som hon är involverad i. Men hon är säkert världens mest trevliga människa.
13 kommentarer:
Så det var alltså ni som förstörde musikalen för oss!! Denna musikal var bland det bästa vi upplevt. Helt underbar!
Men tack o lov är smaken som baken ;).
Jag hade också skyhöga förväntningar om Duvemåla, blev sjukt besviken. Visst den var ok, men inte mer.
Sen satt jag för långt ifrån för att kunna dreggla på Jöback, det var långt innan han kom ut och började se gubbig och slemmig ut.
Förresten, vi var i dina hoods idag. Sjukt vad smala vägar det är där, känns inte som SUV är det självklara valet där. Såg en del vildvuxna häckar också, men det kanske var i "wannabee-nästan-fin-hooden" precis intill.
Hon är ju bra! Gabriellas sång i Såsom i himlen, helt enormt! Men jag har inte sett Duvemåla så den kan jag inte yttra mig om.
Däremot så har du nu förstört nöjet med att gå på musikal för mig - hur ska jag kunna ta tag i ryggstödet framför mig för att häva upp min tantlekamen när jag måste tänka; "Bläh, tänk om det är det här ryggstödet Mona snorat på!"
Äckelpotta! :D
Puss!
Håller med. Sjöholm sjunger extremt precist och helt utan skavanker. Som ett utställningskök från Marbodal. Typ.
Snorfrust låter hur kul som helst. Jag och min älsklinfmg fick liknande anfall i en hiss...hade redan börjat innan en torr gubbe kom in och då liksom exploderade vi. Han var så fel. Eller ännu hellre vi. Jag försöker klämma fram att det inte är han som får oss att skratta. Lyckas så där. Däremot kissade jag i trosorna - det kommer jag ihåg. Tillbaka in på hotellrummet och byta om.
Hon ger mig rysningar. Av obehag. Huu!
/ Isan
You´re not alone! Åh, jag saknar ord för hur illa jag tycker om denna överskattade kvinna med den galna religiösa blicken. :-D *ryser*
Nopes. Ni är inte ensamma. "Gillar´t" inte heller, har aldrig gjort. Riktigt varför vet jag inte. Det bara är så. Tommy K däremot................. vilken pipa!
Åh, som utlandssvensk har jag lyssnat många timmar på denna musikal och bölat. Högt och länge. Särskilt som jag utvandrade till USA precis som de. (Utan att vilja det.) Nu är jag hemma igen och musiken betyder inte lika mycket. Men SOM den betydde!
Håller inte med alls, hon är helt otrolig, bara man inte tittar på henne. Lyssna på hennes röst och gör rätt val av låt. Inga töntiga svensktoppenlåtar. Lyssna på "du måste finnas" från Kristina från Duvemåla och njut. Fast du måste vara i rätt stämning!
Har ett speciellt förhållande till Kristina från Duvemåla. Köpte biljetter till mig och en väninna, månader i förväg. Samma kväll som vi skulle gått, ligger jag på förlossningen och har fått en dotter, tre månader för tidigt. Tre månader senare har vi nya biljetter och det råkar bli kvällen innan vi ska få ta hem vårt älskade lilla pyre från sjukhuset. Kommer inte ihåg ett jota av något. Det enda jag vill är att kvällen ska gå fort och att det ska bli nästa dag. Tyckte att det var en förfärligt seg föreställning!/Carita
Har inte sett den musikalen, så jag kan inte uttala mig. Men däremot har jag varit med om EXAKT samma skrattanfall men då på bio. Jag och en kompis skulle se en historisk film med Melinda Kinnaman ... vad hette den nu? Jo,
Vargens tid. (Var tvungen att googla lite.)
Den var så fruktansvärt dålig och skådespelarna verkligen läste sina repliker. Vi kom ut ur salongen helt sönderskrattade. Borde nog ha lämnat den i förtid egentligen, för allas bästa. Förlåt! (Så här cirka tjugofem år senare ...)
Men nu när jag googlade såg jag att den också utsågs till årets kalkonfilm: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vargens_tid_(1988)
Skicka en kommentar