När fru Universum ska resa till Tyskland

Det är nåt med flygplatser. Jag hamnar a l l t i d på toaletten.

Ni frågar, jag svarar: köpta på SysterLycklig..så klart.

Vi flög via Helsingfors och hade 2,5 timme att spendera på flygplatsen. Hade bestämt mig för att passa på att fylla på sminklagret så jag knallade in på taxfreen.

Bara för att konstatera att Finland är det enda skitlandet i världen som inte säljer "mitt" märke. Blev på asdåligt humör eftersom det kostar skjortan hemma i affärerna.

Hittade en champagnebar och skulle precis till att dränka mina sorger i ett glas Dom Pérignon. Tills jag såg vad ett glas kostade.

40 euro för ett sketet glas. Don´t think so. Nu blev jag på ännu sämre humör.

Fast..det gick snabbt över när jag råkade gå in en butik och hittade ett par skor to die for.

Jamen lugn och fin nu, vänta tills senare så ska ni få se. De var dessutom nedsatta 50% så de kostade bara 2,5 Dom Pérignon-glas. Herregud, ingenting kan få mig på så gott humör som inköp av skor.

De hade andra pjuck där också. En hel vägg full med FITflops. Jag hoppade dom.

...och så hittade jag mitt number one favoritgodis, som bara finns i Finland:

Ni som har koll vet att det är lakrits som smakar tjära. Väry smaskigt.

När vi hade spänt på oss säkerhetsbältena så blev vi upplysta om att Hamburgs flygplats hade stängt alla landningsbanor utom en. Så vi fick sitta i en timme i planet för ny slot-tid. Och svettas. Då blev jag sur igen. Lyckligtvis hade jag en bok med mig.

Arne Dahl. Har aldrig läst honom förut och kommer nästan halvvägs när vi landar.

Tar en taxit till hotellet, och som vanligt hamnar vi i en bil med en förare som går på Ecstasy eller nåt. Rally-Roland var framme vid hotellet på fem röda.

Vi är på en årlig helg hos en leverantör inom inredning. Vi är distributörer för dem i Sverige och det är 20-25 länder som samlas här varje år. Så när vi kommer upp på rummet så hittar vi de sedvanliga fina välkomstpresenterna, samt den nya produktkatalogen. Vi kastar oss över den och kollar årets nyheter.

Sen drar vi ned till restaurangen och jag beställer in ett glas champagne. Och skiter i vad det kostar.

Efter 5 år på samma hotell så tröttnar jag aldrig på hotellets asgoda mat, även om jag nu inte längre får i mig mer än max halva tallriken.

Efter maten går vi upp på rummet och jag tar av mig alla kläder och sätter på mig mina nya shoes. Men åhhh, det syns ju inte hur snygga dom är!

Jaaaaa, det är en tatuering! Har inte ni varit 18 år och korkade?

Lägger mig i sängen och njuter av utsikten.

Me like blingbling, så är det bara. Måste tillbaka till samma affär på vägen hem, för jag blev så till mig i trasorna av dom här, att jag glömde köpa en jättefin tröja med blingbling.

Tänker att jag ska zappa lite och kommer genast på att jag befinner mig i det enda landet i hela jävla världen som dubbar precis allt.

Och hur kul är det att titta på den där deckarbruden i The Closer, eller vad serien nu heter, när hon tjatar på tyska. Hotellet måste dessutom ha fått en ny chef för plötsligt så har de inte CNN längre. Den enda odubbade kanalen i det här landet. Så jag blir skitsur igen och ger upp.

Maken har för länge sen gett upp hoppet om att få lite hankypanky, så han somnar på två röda. Själv borstar jag tänderna näck med skorna på. Kan man sova med dom på tro?