Ett världskrig senare, då man som kronan på verket blev kallad ungefär det värsta man kan föreställa sig...;
....."Du är tamejfan exakt som min jävla morsa!"....
....så var vi rörande överens om hur man på bästa sätt skulle ordna upphängning av ett stycke platt-tv i sovrummet.
Maken kräver att jag tar tillbaka allt, men jag kontrar med att det fortfarande inte är 100% okey, endast 70%.
Och hade jag inte levt djävulen om hur det såg ut, så hade han aldrig varit så nöjd som han är just i detta nu.
Vi älskar varandra en vecka till.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vill förstås inte börja kriget igen, men han tyckte väl inte att hans upphängning var BRA på nåt enda sätt? En tanke kanske var att ni höjde benen på sängen med en meter och hade små sängstegar? Men själva upphängning har väl gjorts om?
Haha, man kan säga att tv:n hänger i EN kedja, runt EN takbjälke. Med svarta sladdarna prydligt ihopknipsade på baksidan. Och inga jävla handdukar någonstans. Jag ska ta kort på det när vi är helt klarta.
Och så hänger den högre upp. Så att vi båda kan gå under den utan att bli skalperade.
Så jäkla skönt att höra att vi inte är de enda som håller på ta livet av varandra när något hemma ska göras...
Skicka en kommentar