Jag skulle svara er i kommentatorsfältet men inser att svaret i sig gör sig bättre som inlägg;
Åsa(Virve); jag börjar med dig. Du har ju varit med från början och jag är dig evigt tacksam eftersom du ALLTID peppat mig. Och så fick jag ju fin Diva-parfym också! Me love presenter!
Sing one for me: Det är sådana som du som får mig att vilja fortsätta. Jag blir väldigt rörd över just meningen "för du och jag har absolut inget gemensamt men någonting i ditt skrivande fängslar mig.". Det är då jag får mersmak och vill utveckla mitt skrivande. Lära mig ordentligt.
Ingen av er som läser här, eller ja, undantaget ett par stycken, vet hur viktiga ni är. Jag är utan överdrift den mest tacksamma-för-mina-läsare-bloggare som finns i Sverige. Lätt.
Jag ska villigt erkänna att jag skulle vilja nå högre höjder, bli större men ändå inte tappa närheten till läsare och ödmjukheten (om jag nu har någon!). Och jag har fått ett mycket bra råd från en nära vän som jag borde anamma bättre: att jag ska skriva för mig själv.
Alltså; att jag inte ska skriva till en publik, utan mer som en dagbok. Att om jag gör det, först då så kommer kanske andra media att få upp ögonen för den här mikrobloggen.
Problemet är att jag tycker ni är så sinnesjukt roliga och flera av er ger så bra feedback så jag kan fan inte sluta att skriva så som jag gör.
Och du Scuddles: vadå "hittade hit via Ninni"? Vilken Ninni? AOB? Hur vet hon vem jag är?
Pseudo: du, först tack, men du; börja blogga för fasen. Men du ska få ett bra råd; gör det anonymt. Jag ångrar DJUPT att jag inte gjorde det från början för herregud vilka historier jag skulle kunna leverera här! Glöm inte att jag bor i värsta fiinområdet. Maj Gad.
I alla fall så är poängen med det här inlägget att jag är så löjligt tacksam och glad över alla ni som hänger här inne. Jag har det jävligt körigt utanför bloggen varför den har kommit att bli mitt vattenhål. För självklart förstår alla att det inte bara är Louis Vuitton, 8000 krs-lakan och happy life som gäller. Även jag har mina sorger och vardagsproblem. Men som sagt; bloggen är mitt andrum.
För att inte tala om de vänner jag har fått via den. Både sajbervänner och vänner jag umgås tajt med privat.
Nu ska jag gå och gömma tonåringens presenter. Nu för tiden så står det ju på både paket och påsar var de kommer ifrån... inte alls hjärndött.
Damen i fråga fyller 18 år i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Och vi är väldigt tacksama att du bloggar!! Får mig alltid några goda skratt när jag läser. =)
Men HUR får du tag på statistiken? Jag vill också ha. =)
Kan jag få damens nummer? Jag har en dikt att läsa upp för henne i present.
HAHAHAHA, förlåt, det är så ûbertöntigt att skriva skratt på det sätten, men herregud så jag satte kaffet i halsen.
Skulle inte tro det. För du kommer må ännu sämre i vardagen. För hon är en jävel med ord. Dock är hon snygg som få. Säger dom som träffat henne.
Så sukta sig lite kan herrn få göra. I väntan på att utveckla sig lite inom poesin..
å jag ;)
Sen tycker jag hon ska få presentkort på du vet vart ;)
18!? Då måste du vara en lika gammal kärring som jag! Moahahaha!
Hemma hos mig är vi två som gör dagliga besök här. Oftast blir det flera ggr per dag för att jag ska hinna först och slippa höra min sambo skratta och referera till något av dina inlägg. Aghhh!! Fruktansvärt irriterande att han inte respekterar att det här är "min" bästa blogg. Jag hittade den först, vilket också borde ge mig första tjing på alla nya inlägg. Visst?
Så kära sambo - Om du nu hinner före hit, så var snäll och knip! Jag vill inte höra din halvdåliga version av ett roligt inlägg! Jag vill läsa själv och jag vill vara den som gör det först!! Förstått!?
// Bianco
Ninni på Allt om barn, systerbloggare till din faborit Linda såklart! Förvånad att du inte plockade den som en mogen. Kram P.
Oj, förlåt. Det var inte meningen att vara anonym....P.
Åh så gullig du är! Med tiden kommer säkert nån fet tidning att inse din storhet, men framtill dess så är du en toppbloggare för oss iaf.
Kommer att sakna din blogg under de dagar jag är bortrest nu.
Jag har inte varit med så länge men jag fastnade direkt. Känner mig lite som en stalker som kikar in flera gånger per dag, men du är beroendeframkallande så jag skyller på dig! :)
Tack för många skratt!
//En annan Linda
Mona måste bara få säga...Du är Bäst och jag hoppas du känner att jag menar det :)
Kram
Gullan då, det är jag som är tacksam :-)
Kramar
Fu är helt fantastisk! Jag läser och skrattar så jag pinkar på mig dagligen, jag vet kanske inte alltid varför, men så är det siddu.:) kram //Isa
Skicka en kommentar