Att komma hem. Och vara vaken.

Jag åkte hem en dag tidigare då jag är så satans stressad över Taliban-turnén. Det ska strykas, packas, planeras och städas.

Ja. Städerskorna har forftarande semester och ja, jag gillar att det är städat när jag kommer hem.

Eller ja, maken är ju hemma så det blir väl en smärre hjärnblödning när jag kommer tillbaka.

Och ikväll måste jag på en viktig middag.

Igår var det osedvanligt tyst på telefonen från makens sida. Först tänkte jag att han kanske sov ut. Och pillade sig lite i magen. Och hade långfrukost. Utan en fru som tjatade hål i huvudet på honom.

Tills det kom ett MMS. Maken har fått hem sin nya leksak. Värstingkaffemaskinen. Så hela dagen gick åt till att provsmaka kaffe. Göra inställningar och njuta av livet som gräsänkling. Så det fanns ingen tid över till att ringa och tjata på mig.

Så när jag kommer hem i går kväll så ska det provsmakas kaffe. Det är latte, cappuccino, macciato, espresso and you name it. Många sorter är det.

Men när man kommer upp "i en viss ålder" så finns det en sak som liksom goes without saying:

Man leker inte kaffeconnessiur och dricker alla sorter som finns efter 19.00.

Det är inte så svårt att gissa vad som hände, men 00.30 tvingade jag mig i säng.

Sa jag att jag vaknade, fel: väcktes 05.10?

Ladies and gentlemen: I'm home.