Nu har 4 barnfria dagar passerat.
Jag har ätit både frukost och take-a-way-middag framför tv:n.
Jag har legat i hängmattan och läst. Och sovit.
Jag har varit ute och ätit på restaurang med goda vänner.
Jag har inte lagat middag på flera dagar.
Jag har kunnat gå hem från jobbet när jag känt för det.
Jag har kunnat föra hela konversationer utan att ständigt bli avbruten.
Jag har kunnat gå på toa och fått varit i fred.
Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.
Los talibanus is back home.
Det var kul så länge det varade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ensamhet kan, när man har ont om det vara livet på en pinne!
Försöker f n vänja mig vid det motsatta - barn (halvvuxna) som väljer att lägga tid på annat än sin mamma...uäääääh!
Jag vet. Men det värsta är att jag längtade ihjäl mig efter henne. Men det kan man ju inte skriva, hehe!!
Äntligen är hon hemma igen!! :)
Skicka en kommentar