Skvallerbytta bingbong

Våra städerskor har semester.

De har dom varje sommar.

Och är jag inte en Gestapo alla andra dagar om året, så blir jag det garanterat under dessa fyra veckors frånvaro.

När jag står i en monter på världens största pryl- och inredningsmässa i Frankfurt och dealar med en ny leverantör så ringer telefonen.

Det är tonåringen. Denna vecka bor hon hos sin far men har åkt hem för att hämta lite saker.

"Mamma, alltså, du kommer garanterat tro att du har klivit in i fel hus när du kommer hem!"

"VADÅ?"

"Alltså, jag skulle bara hem och hämta lite saker och det ser ut som ett bombnedslag mamma; han har prylar överallt, det ligger filmer på golvet och hela köket är belamrat med prylar."

"Jasså det säger du."

"Amen säg inte att jag har sagt nåt."

"Närå, jag tänker bara fråga din syster om det är städat sen när jag ringer och då kommer tjalla-Malla att tala om läget direkt serru."

Min taliban är en osedvanligt smart liten lady.

Jag utsåg henne till Huschef med ansvar för att hålla extrakoll på pappa, när jag drog (alltså, ni allvarliga människor ska inte ta det här så allvarligt. Hon och jag har en skojgrej om det här) och hon var mäkta stolt över denna utmärkelse när jag drog.

Men hon är som sagt smart.

Så när jag ringer hem och frågar ifall det är stökigt så have one guess vad hon svarar.

"Näe, det är det inte mamma."