Om mig och geografi.

Igår åker jag en dryg timme för att hämta maken på flygplatsen.

Jag programmerar in adressen och susar i väg.

Alla Skånes poliser har semester, så jag kan köra fort. Som f-n.

Och nä, talibanen är inte med.

Precis när jag kommer upp på motorvägen så blir jag omkörd av en idiot i en Porsche. Idiot för att han kör i närmare 200 blås samtidigt som han pratar i telefon.

Dessutom försöker en dumjävel i en Volvo Jeep (nä, inte jag) köra i kapp med honom.

Nåväl. De försvinner framför mig och jag susar vidare.

Efter 25 minuter, på en lång raktsräcka, så noterar jag att det står fullkomligt stilla några kilometer framför mig.

Precis där jag är så kan man svänga av mot Landskrona, så jag känner mig extra fiffig och tänker långnäsa till alla framför, som kommer att hamna i köer.

GPS:en tycker inte att jag gör ett bra val och blir confused. I stället för att, som vanligt, tänka till och ge mig en ny färdväg mot målet så snurrar "tanke-mojen" runt, runt. Jag fortsätter köra och hamnar i nån byhåla vid namn Glumslöv. Jag börjar bli orolig. Maken skall strax landa och vis av erfarenhet så är inte väntan hans second name.

Och så mitt ibland ladugårdarna och alla kor så svänger jag in på en väg, som strax leder ut på en motorväg. Det går så fort så jag blir först osäker på om jag är på väg tillbaka dit jag kom ifrån.

Jag lägger mig i innerfilen och 30 minuter senare så susar två dumjävlar förbi:

En Porsche och en Volvo Jeep.

Ha. Ibland ska man lita på sin instinkt...

...även om det var första gången på 3 dagar som jag hittade rätt.