Om att sova i en lekstuga. Eller inte.

Talibanen fyllde 6 år igår.

I ett års tid har jag meckat med hennes lekstuga. (Som nu nästan är färdig....för er som hängt med...)

Så igår kommer maken på den lysande idén att han och hon ska sova där.

Talibanen blir fullständigt till sig i trasorna och älskar pappa mest på hela jorden.

De lånas sovsäckar, bäddas och förbereds med ficklampor och sagor.

Hustrun är lika lycklig hon: en helkväll för sig själv. Kanske poppa sig lite popcorn och titta lite film.

Hustrun ser också till att maken tar med sig nyckel och larmdosa, om nu utifall de skulle vakna tidigt i morse.

Man säger godnatt.

Hustrun skall bara surfa in på nätet och kolla lite innan hennes hårt efterlängtade helkväll börjar.

16 minuter tog det.

Sen öppnas dörren och in ramlar två lekstugesovare med varsin kudde under armen.

"Mamma, det är en tvestjärt i taket och pappa vill inte sova där då."

Jag stirrar på maken, och undrar om han har tappat alla indianer i kanoten.

Som blixtsnabbt försvarar sig med: "Amenvafan, dom kan ju krypa in i örona ju!"

Alltså.

Nån måste ta ett snack med honom; att JAG hatar tvestjärtar är inga konstigheter, i synnerhet inte med tanke på att jag grejar samtliga andra djur utan problem, så det är liksom förlåtet, men maken.... för helskotta:

MÄN SKA INTE VARA RÄDD FÖR KRYP, OKEY!