Ikväll skulle jag ha tjejmiddag.
En av tjejerna får förhinder och vi ställer in det hela.
Jag åker hem och lagar prinskorv och makaroner till talibanen.
Precis när jag sätter mig så ringer en av tjejerna och meddelar att kamraten som inte kan komma, inte skall få utgöra nåt hinder för en trevlig kväll. Så ursprunglig plan gäller.
Jag får panik.
Jag kan fan inte servera prinskorvar och snabbmakaroner.
Sliter fram bacon, grädde, honung och dijonsenap.
Står och rör i grytorna och en av butikscheferna ringer. Frågar om jag har tid. Jag är ett pucko så jag säger ja. Panik i butiken en viss vecka, ingen personal, kris, måste lösas nu, nu nu.
Svetten lackar men jag ger henne lite tips. På med luren.
Det tar 14 sekunder så ringer kollegan som ska med till Frankfurt i morgonbitti. Jag talar om att jag har panik, måste sno ihop en rätt fort som satan. Och att jag för första gången använder Viktväktaringredienser och alltså inte vet utgången.
Vi lägger på.
Jag hinner inte ens få av maten från spisen så ringer telefonen igen. Det är vännen som fått förhinder. Som vill small talka lite innan hon drar iväg hem till USA igen nu på söndag.
Nu är maten klar. Jag pratar fortfarande i telefon när jag smakar av.
Det smakar SKIT.
Jag säger bra, tack och hej och lägger på.
Säger till talibanen att hon får roa sig själv i 5 minuter för jag måste till ICA fort som attan och köpa kyckling och potatissallad.
En kvart senare ringer det på dörren.
Och jag korkar upp en flaska vin. För jag håller på att bryta ihop av stress.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Pust! Kände paniken ända hit! ;)
Och du får målat tånaglarna i en sån här fart? För du sitter väl aldrig still? Den som gör det är skicklig, mycket skicklig...
Nä. Det där var ju inte ok. Visst kände du det själv? Se för bövelen till att eliminera sådana där tillfällen i livet innan kroppspulsådern bryts av på mitten. Eller nått. Bjud damerna på prinskorv och makaroner om det nu skall ses fast ni först ställt in...det får de ta. Brukar lägga ribban rätt bra tills nästa tjejmiddag. Man får liksom utmana sig själv i att sänka ribban. Nyttigt. Och viktigt. För kroppspulsådern om inte annat. Hoppas ni fick trevligt iallafall!
Jag är imponerad av ditt rasande tempo, men tycker du skall njuta av att sakta ner. Som Helena skrev, lägga ribban lågt.
Kram kram
Det vore väl ändå bättre att ringa vänninan och be henne ta med en kyckling och potatissallad när hon så gärna vill komma fastän ni inte skulle ses. Väldigt enkelt.
hahahahaha.... Morgonens härligaste skratt fick jag!
Du är underbar med orden!
Kram
Man kan bjuda vänner på prinskorv. Så gör vi. Hellre det än att bryta ihop av stress.
Mona kära vän, Jag kände hur svetten lackade när jag läste ditt inlägg. Och här bidrog jag till det genom att bara prata på i telefon...ha,ha. Men givetvis skulle du ha bjudit Nettan på makaroner. Hon älskar det. Men vi tjejer gör ju ofta så här. Vi stressar halft ihjäl oss istället för att bara vara och umgås. Vi måste inse att det är okay att inte vara superwoman varje dag. Kram på dig. Jag skicka fotona på dig som jag pratade om.
Hallå Älskling, där kom jag som en trasa in i ditt fantastiska hem, o missade makaronerna (jag är precis som Sophia Loren: pasta är grunden för min skönhet), "tjunade" igenkännande in dina stressvibbar som var med kärlek inblandad med softat välkomnande. Jag kände mig som hemma, mer än om du hade haft "extremskruvadsuperduperperfecthousewife middag med sterilt välstädat lessismoremuseihem" som gör att jag själv inte ids bjuda hem folk till min egen röra. Du är välkommen till mig anytime - hade hur trevligt somhelst! Synd bara att jag inte kunde passat på att vina ihop med dig då jag körde hem. Next time? Kram från kusin interNettan
Chrissan: haha, ja, det var lite körigt kan jag säga.Men det var mest jobbsamtalet som hetsade upp mig.
Oslo: Jamen då brukar jag sitta still. För då har man ju fått fotmassage och coolat ned sig lite!
Helena: Jag vet, jag vet. Men jag ville så gärna.
Andreas: (Hej!) Jag har lärt mig att inte stressa, denna gång var ett undantag. Vill jag tro!
Kattis: (Hej!)Sant, det kunde jag men jag tänkte inte så långt. Det var som sagt jobbsamtalet som fick stressnivån att skjuta i höjden.
Dubbelörnen: Jamen fatta att det alltid blir så här. Med vad jag än företar mig!
Malin: du har så rätt. Men jag är inte särskilt förtjust i detta själv utan det var tjat från unga damen som fick mig att ge vika.
Carlifornia Swede: haha, Im multi tasked my dear, så när väl ingredienserna låg i grytan så var det lugnt. Problemet var nog chocken över att jag, som faktiskt kan laga mat, lyckades med något fullkomligt oätligt!
Intern1n: Honey, du kan vara lugn för att jag var totally relaxed. Och jag visste ju att det skulle vara värt varenda minut!
Jag kommer i veckan!
Skicka en kommentar