Om att ha med sig talibanen på restaurang.

Talibanens plastmorfar fyller 65 idag.

Talibanen börjar födelsedagen med att kräkas och deklarera att hon har ont i magen.

Så vi räknade med ett avbok.

Några timmar går och hon blir sen frisk.

Vi besöker en av Stockholms bättre restauranger.

Jag läser på menyn.

Och har svårt att välja bland alla smaskiga rätter.

Servitrisen kommer fram och jag velar mellan ett par riktigt goda varmrätter.

Plötsligt öppnar talibanen munnen och ut kommer, högt och t y d l i g t, så att alla omkring kan höra:

"Min mamma är med i VIKTVÄKTARNA!!"

Så jag gör en blixtsnabb kovändning. "Ehh, en Ceasarsallad tack."

Efter middagen väntas det otåligt på efterrätt. Servitrisen serverar oss kaffet och talibanen undrar varför hon inte har efterrätten med sig. Förvisso på ett mycket artigt sätt.

Servitrisen svarar snällt: "Jamen du vet, jag har ju bara två händer."

Talibanen kontrar snabbt med ett. "Jamen du har väl en bricka?"

Note to self:

Ge fan i att ta mig talibanen på restaurangbesök de närmaste 7 åren.