Om att gifta sig. Annorlunda.

Innan du klickar på den här länken, (som jag lånade hos Bühlmanns) så tänkte jag berätta en av detaljerna på vårt bröllop. Ett väry annorlunda bröllop.

Som gick av stapeln för 7-8-9 år sen. Ja, maken undrar om min hjärna är en Schweizerost eftersom jag aldrig kan komma ihåg..

Vi hade tidigt bestämt oss för att ha ett så annorlunda bröllop som möjligt och nyckeln till en del av det, var att hitta en präst som skulle gå med på vår galenskap. Senare visade det sig att prästen inte har så mycket att säga till om när det kommer till musik...så vi fick smörja upp organisten rejält kan jag säga.

Nåväl. Jag ringde nån ansvarig på Ulriksdals Slottskapell och bad om tips på en galen präst, vilket jag också fick. En snubbe med hår i en tofs långt ned på ryggen, som kom glidande på en Harley Davidson. En mycket bra präst för övrigt.

I alla fall. Han var involverad i det hela och när alla gäster suttit och väntat en stund så säger han plötsligt, med adress till maken: "ja, han har bett om lite extra betänketid".

På videofilmen kan man notera att gästernas anletsdrag är något spända. Att alla samtidigt har samma tanke: "men för helvete, IDAG är inte rätt dag att ha nån jävla betänketid."

Alla kompisar är väl medvetna om makens exceptionellt dåliga humör, som ibland poppar upp där det inte är lämpligt.

Så på videofilmen ser man att en kris är förestående. Alla börjar skruva på sig och i en kyrka så känns sekundrar som minutrar.

Sen drar bröllopsmarschen igång och dörrarna öppnas. In kommer jag. Ensam. Går sakta fram till prästen. På filmen ser man hur gästerna får panik. Ögongloberna är som tefat och alla undrar var i helvete maken håller hus.

Och inte blev det bättre av att prästen demonstrativt tittar på sitt armbandsur.

5 sekunder senare så drar den inhyrda DJ:n igång. Musiken dånar samtidigt som maken kommer in genom dörren. Och går till tonerna av Lill Lindfors: "Han går som en karl".

Jag kan säga att det var i särklass det häftigaste jag har varit med om. Den, i vanliga fall, stelna atmosfären var som bortblåst och alla asgarvade.

Jag kom att tänka på det när jag såg denna film. Och som vanligt så kan jag inte länka ordentligt, men håll till godo, och glöm inte att med kärlek kommer man långt.

Även fast jag just idag är mycket nära att ha ihjäl min man. För femtioelfte gången i år.

http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0&feature=player_embedded