Eftersom jag har en make som ständigt har dåligt samvete för att han spenderar för lite tid med talibanen, så har han lyckats skapa ett monster av damen i fråga.
Detta betyder att talibanen får sin vilja igenom 9 av 10 gånger.
Och i början var det säkert inte meningen, men nu börjar jag på allvar undra om makens regionala ursprung har något med saken att göra. Att det var nåt i gröten. Eller i dricksvattnet.
Jag är rätt sträng. Mycket kärlek men många regler. Och jag försöker få min käre make att förstå konsekvenserna av att släppa efter för mycket. Om inte annat så borde min 18-åring vara ett vandrande exempel på att mycket kärlek och många regler fungerar.
Men icke. Det räcker oftast med att talibanen lägger huvudet på sned och armarna runt hans hals, så är han körd.
Och nu när han äntligen gör små tafatta försök att styra upp det här, så går det inte alls. 6 års inrotade vanor sitter rätt duktigt.
Så unga fröken och herrn i huset är osams varenda dag. Alltså VARJE dag.
Men det var ju fan inte det jag skulle skriva om. Jag spårade ur lite här.
Talibanen och jag var nyss och storhandlade. På vägen dit så frågade hon om hon möjligen kunde få en mjukglass efteråt, vilket jag sa vara okey.
När vi står vid kassan så börjar hon klättra på dom här "staketen" som avskiljer kassorna mellan varandra. Jag ber henne tre gånger att hoppa ned därifrån eftersom det inte är nån lekstuga och för att man kan göra sig illa.
Inget gehör.
När jag packat klart allt så går jag mot utgången. Talibanen svänger av åt motsatt håll för att köpa mjukglass.
Icke. Sa jag.
Och det blev ett jävla liv. Hon drog vagnen med alla kassarna dit och ställde sig i kön.
Jag talade om att vi kunde stå där till stängningsdags, 22.00 ikväll. Utan problem. Men att glass kunde hon glömma. För att hon inte lyssnade.
Hon stirrar på mig och jag ser att ögonen brinner och att hon laddar för nåt riktigt jävligt, men i sista sekund lägger hon band på sig och säger: "Så DÄR sträng kan man FAKTISKT inte vara mamma! INGEN utom du är så sträng!"
"Jo, det kan man, och nästa gång kanske du lyssnar på mig när jag ber dig hoppa ned därifrån."
Hon ger mig det trippla av onda ögat och stegar ut ur affären.
Och jag var såå nöjd.
Herregud. Hur svårt kan det vara liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hehehehehe!!! Bra ;o)
Nädå, du är inte ensam mamma om att vara så sträng.
Jag körde med tredje-gången-gillt i en massa år. Sa först till på trevligt vis "man äter som folk när man sitter vid köksbordet". Andra gången lite skarpare "man äter som folk om man sitter bland folk, annars kan man inte sitta bland folk". Tredje gången lyfte jag helt sonika iväg ungen och tallriken till bordet i hennes rum "kom tillbaka till oss när du vill äta som folk".
Och det ville hon ju, för det mesta. Det gick i och för sig snabbt för henne att lära sig systemet. Som fyraåring reagerade hon redan vid andra tillsägelsen - med en air av "här kan man ju inte vara" travade hon själv iväg till sitt rum och smällde igen dörren.
Själv lämnade jag vagnen vid sidan av kassan, stegade ut och satte ungen i bilen och gick in igen. Nästa gång tjatades det inte alls. Faktiskt.
Tror stenhårt på orsak/verkan och fullfölja det man säger/hotar med.
Och då blir det inte några diskussioner modell skrikslaget heller...
Kanske bara mammor som är tuffa nog? ;)
Hörde en "smarty pant" säga till sitt barn: -Nu gör du som jag säger.Sluta kasta ner den.(slängde ut prylar ur kundvagnen) Du får bara bara till tre chanser till!!
Dahh!
Kan man vara konsekvent så är man halvvägs. :) Här hemma är det i stort sett aldrig något tjafs. Son vet att vi verkställer alla hot om han inte uppför sig. Punkt slut!
barn gör inte som man säger utan som man gör...kan det vara så att hon lärt sig av mamma hur man får pappan att göra som man vill?!?! :D
du gör helt rätt. men jag är kanske värre. EN tillsägning ska räcka. eftersom mannen liksom din upprepar allt tre gånger, vilket ger mig frossa. tjat funkar aldrig. orsak och verkan. och massor av kärlek.
Plättlätt och likaså klockrent!!
Skicka en kommentar