Hur man tolkar en tidig morgon.

Som vanligt vaknar jag tidigt. Första tanken går till tonåringen och en undran över hur kvällen förlöpte.

För jag stensov.

Bra mamma.

Tre-fyra saker gör att jag undrar hur det VERKLIGEN gick igår:

Jag och och talibanen går ned och jag kan konstatera att man har glömt att larma huset. (Vi sover med hela huset larmat, bortsett från sovrummen.)

I hallen står ett par glittersandaler som jag inte känner igen. Men inga skor i storlek 45. Pojkvännen, som i vanliga fall sitter som ett plåster på tonåringen, är alltså inte här. Mycket oroväckande.

Kommer ut i köket och ser hela diskbänken full med disk. Okey, det har ätits lite. Eller rättare sagt; det har stekts lite för stekpannan ligger (diskad, tacksåmycket) på diskbänken.

Och jag är inte så gammal att jag inte minns varför det lagas mat mitt i natten efter det att man varit ute och röjt.

Vidare ute i vardagsrummet ligger en jacka slängd över fåtöljen. En tjejjacka.

Familjens favoritfilt ligger snygg och prydligt ihopvikt på divanen och just det gör det svårt att tolka situationen.

Uppenbart är då att tonåringen är osams med pojkvännen. Hon har släpat med en av sina bästa kompisar hem. Minst en av de två har varit full och blivit fyllehungrig. De har tittat på tv och ätit i vardagsrummet. De har vikt ihop filten, gått ut i köket och diskat efter sig.

Och någon har druckit upp all mjölk, vilket gör att jag får sitta här med en cappuccino utan mjölk. Känns som om det heter nåt annat då. Hur som helst så avslöjar den detaljen vilken av hennes bästa kompisar det är som är här.

Jamen jag är ju värsta Sherlock Holmes.

Jag skulle lätt få jobb på CSI eller Brottsplats Försvunnen.

Lätt.

Klockan 8 vet jag. För då ska det sjungas. Då har hon levt i 18 år och en timme. Då börjar vi dagen med en ring från Efva Attling. Som skall graveras med något från bara mig så snart rätt storlek på ringen är avgjord.

Nu ska jag dricka upp min cappuccino utan mjölk. Och rita lite med talibanen.

Jag är mamma till en artonåring. Jag är fyrtiofyra år. Skrives endast med bokstäver. Ser inte lika jobbigt ut då.

Det senare är det som svider och förnekas.

Fotnot: Jag gissade rätt i allt. Utom med pojkvännen. Som tagit med sig skorna upp. Och att ingen av dem varit full.

I'm still good!