Hotellet från hell.

Jag har under de senaste tre veckorna haft enorma sömnproblem.

För det har varit för varmt och jag lever ihop med en fjant som inte vill ha någonting öppet när man sover för "jag blir sjuk."

Så när jag bokar hotell i Frankfurt, och noga ser till att det inte har färre stjärnor än 4 (ja, det var ett jäkla tjat, jag vet!) så börjar nedräkningen.

För jag vet att jag äntligen kommer att kunna få sova ordentligt.

När vi kliver in i entrén så börjar varningsklockorna ringa. Allt såg mycket fräscht ut, men jag noterade en speciell sorts stol vid restaurangdelen. En cheap-stol. Svårt att förklara.

Personalen önskar oss välkomna och talar om att minibaren i varje rum är fri. Alla som har rest vet att detta är extremt ovanligt. E x t r e m t. Så vi skiner upp. Det kanske inte är så jäkla dåligt det här ändå.

Vi får nycklarna och kliver in i hissen. En hiss med nött vävtapet och ingen spegel. Det kändes som om man klev in i en städskrubb. Varningsklocka nummer två.

Sen går vi mot hotellrummet och jag noterar siffrorna på varje dörr. De hänger på trekvart. Jag öppnar dörren och nu ringer ett gäng varningsklockor på en gång. Och då känner jag också värmen.

Badrummet är skabbigt som f-n; kakelfog som har lossnat överallt, överspacklade hål och mycket nedslitet. Det sägs att bl a en hårfön höjer statusen på hotellet och jag noterar att det finns en. Från 1987.

Vidare in i själva sovdelen så är det lika nött. Dock med rena lakan. Halleluja.

Jag går automatisk fram till garderoben och letar efter kassaskåpet för juvelerna. Finns inte. Givetjävlavis.

Och så värmen.

Herregud. Värmen.

Jag börjar leta efter AC-reglaget i hopp om att städerskan stängt av AC:n av besparingsskäl.

There are no jävla AC.

Och därmed fanns det inga fler varningsklockor som kunde ringa.

Jag tror att jag ska bryta ihop. För jag är så förbannat trött efter dessa sömnstörda nätter hemma.

Så jag tänker att jag ska svalka av mig med nåt från minibaren. Och så är jag godissugen.

Öppnar kylskåpet och kissar på mig av skratt;

Det står 4 starköl där. I varsin hörna. That's it.

Inget vin, inget vatten, ingen läsk, inget bubbel, inget godis. Nada. ..and the minibar is free...

Jag dricker inte öl.

Luften står stilla och jag känner att svetten rinner nedför ryggen.

Vi öppnar båda fönsterdörrarna.

Och konstaterar att vi bor mitt på en bussterminal. Och Frankfurts tågcentral.

Det krävs inga högre studieskulder för att inse vad som sker de följande nätterna:

Av dödsfallsrisk pga värmen, så måste dessa fönster vara öppna hela natten.

Och varför skulle bussterminalen och tågcentralen i Frankfurt vara det enda stället i världen där man lade ned trafiken 23.00, för att några mässidioter behövde sova ostört?

Huset var av massiv sten. Som blivit uppvärmt av de senaste veckornas extremt varma väder. Så det hade inte spelat nån roll om alla väggar bestått av öppningsbara fönster. Det var kallare ute än inne och vi hade lätt över 30 grader i sovrummet.

Och de timmar jag har sovit de senaste nätterna är lätträknade.

Så väl hemma var det puss, noterade att jag har lite att städa och så:..."varsågoda lite presenter...jag ska bara gå upp en sväng", för att sen dö tre timmar i sängen.

Ikväll sover jag i källaren.

Med öronproppar.

J a g m å s t e f å s o v a.