Överjävligt gnällig och frustrerad fru.

Jag tror att jag ska skilja mig.

Jag tror faktiskt inte att jag passar att vara gift.

För jag blir vansinnig över småsaker.

Som att klockan i detta nu är 11.00.

Och att vi klockan 12.00 skall vara 45 min bilfärd härifrån.

Men innan dess skall present inhandlas.

Och just i detta nu står maken och steker frukostägg.

Som skall inmundigas samtidigt som man läser DN.

Sen skall det bajsas.

Talibanen gick upp 08.30 för att väcka honom, men det skulle liggas i sängen och tittas lite på tv innan man gick upp.

Och när han väl kom ned i köket så frågar han varför jag inte har städat undan stekpannan som står i diskhon.

Och frun som under tiden städerskorna har semester, lever efter devisen: alla-i-det-här-hushållet-plockar-fan-undan-efter-sig-själva står som ett frågetecken och upplyser maken att det var nog gårdagens steka-ägg-till-frukost som inte var uppstädad.

Den där morgonen när han var ensam hemma alltså. Strax innan han åkte och köpte en ny tv och dvd-spelare. I går morse alltså.

"Jamen jag jobbar ju, då kan väl du städa."

Vad han i klartext menar är att han, under min högst ofrivilliga, "semester" skall kunna betrakta det här som en hotelresort. Att han möjligen bara behöver torka sig i röven på egen hand. Resten skall frun ombesörja.

Och då känner jag att jag nog faktiskt SKA skilja mig.

På riktigt.