Maken frågade mig härom månaden om vi skulle gå med i det där.
"Absolut", sa jag.
För jag tänkte att eftersom jag bor i ett rikemansområde, är liksom katten bland hermelinerna här, så tar jag för givet att inte en käft på vår gata är med i Postkodlotteriet.
Det betyder ju då att vi kommer vinna pengar utav helvete när det beger sig.
Mycket fiffigt uträknat måste jag säga.
Härom dagen så kände jag att det nog är onödigt att vara med. But why liksom.
Men nu går det ju fan inte att gå ur. Då kommer vår gata GARANTERAT att vinna.
Det är ingen risk att de går i konkurs va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha, samma känsla har jag och min man.. Vi vågar f-n inte avbeställa det för då ska du ge dig på att just vårt postnummer dras!! ;o)
Jag ger ALDRIG bort lotter i present för tänk om det är en vinstlott!! I vanliga fall är jag en generös person, men just i det här fallet skulle jag gräma ihjäl mig och jag skulle definitivt ha svårt att gratulera vinnaren!! ;o)
Vi var med men hoppade av sedan vi kom på att vi nog bara var nettogivare. Verkar vara så att ju fler på gatan som är med desto större chans att vinna. Det är därför bara landsortsgator vinner. Rikinggator i storstäder skulle därför vara chanslösa. Fast om detta vet jag egentligen inget. Jag känner mig dock lyckligare sedan jag inte är en del av postkoden.
Vi har också pratat om att gå med. Vore surt om postnummret dras och man inte är med..å andra sidan skulle jag hellre äta mask än att bli filmad med den flåshurtiga Kim Kärnfalk om halsen ;-)
Skicka en kommentar