Vi har äntligen kommit in mot land. Efter att i 20 min skumpat på mycket hård sjö. Talibanen studsade och skrek 'mera, mera!!, samtidigt som jag undrade om elasticiteten i bobbarna skulle ge vika och få dem att ramla ned i knävecken. Äntligen framme så satt äggstockarna uppe vid axlarna och jag kan återigen konstatera att jag är en landkrabba.
6 kommentarer:
Lika bra jag halkar in här. HÅLL I DOM! Bopparna alltså!
Har du aldrig hört talas om jordens dragningskraft? Man måste hålla emot fattar du väl!
Betr. mina foto: svär inte åt mig jag är så känslig. Fast det är roligt att du gillar dom förstås.
Inte vet jag vad jag ska göra med dom. Ett och annat har jag väl spikat upp på min egen vägg och något har jag väl gett bort. Ärligt talat så finns det så mycket duktiga fotografer så man drunknar i mängden.
Ha det gott därute i skärgården och sätt på talibanen flytväst.
mvh R
He, he....
I know what you are talking about.
Och jag har knappt några. :)
jaha...? trodde först att det var nån del till båten :) slow today...
kan man förvänta sig någon bild på de berömda? eller får jag nöja mig med att rita en teckning på hur jag tror att de ser ut?
tack på förhand
Nån annan hann före å rita en teckning
men de är bevisligen inte Monas, men en allmän varning för för snabb viktnedgång, spring i trappor o hårt sjögång. Karuseller är nog oxå tuttförlängande...
Kan inte låta bli att bjuda på
en gullig till...
Ser framemot å bli ännumera tant om det blir med en sån mysgubbe.
G'natt you'all!
Skicka en kommentar