Att tappa bort sina gosedjur.

Bakgrund:

När talibanen är 2 månader får hon ett gosedjur; en kossa. Kossan är då större än vad hon är men kom att bli hennes allt. Den döptes till Joppe, och hon kan inte leva utan Joppe.

Eftersom hon har haft en sån stark relation till honom, så försökte vi tidigt att leta efter ytterligare en. En exakt likadan. Om utifall att vi skulle tappa bort Joppe.

Dessvärre hade företaget, Teddykompaniet i Båstad (där i stort sett alla Sveriges kramdjur av kvalitet kommer ifrån...) slutat producera just Joppe.

För drygt ett år sen får jag ett hett tips om att det ligger en Joppe ute på Tradera. En sprillans ny. Jag budar och tar hem auktionen. Jag skriver en stor lapp; "Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo hos dig och Joppe." Sen arrangerar jag det så att det en dag ringer på dörren. Jag ser till att talibanen öppnar och där på trappan sitter Tradera med sin lapp.

Talibanen kunde vid det laget läsa, och blir fullkomligt överlycklig. Joppe, som i hennes värd är en kille, trots att det är en ko, har ÄNTLIGEN fått en storasyster.

För Joppe är, så här snart 6 år senare, en mager liten jäkel. Söndertvättad. Kraftig anorexivarning om jag uttrycker mig i klartext.

Tradera däremot, hon såg ut som Joppe gjorde i början: fluffig och übermjuk.

Så Joppe och Tradera har fått samsas om kärleken. Och för säkerhets skull så får de sällan lämna huset.

Utom idag. För de skulle absolut med på morfars 65-års firande på finrestaurangen. När vi ska åka hemifrån blir det lite stressigt. Jag säger att det är bäst att de är hemma. Hon tjafsar emot. Vi får plötsligt svinbråttom och alla tankar på gosedjur är borta.

När vi flera timmar senare är på väg hem så hörs plötsligt att avgrundsskri från baksätet:

"JOPPE....TRADERA!!!"

Vi säger att dom är hemma. Talibanen hävdar att de minsann följde med, men maken och jag vet med bestämdhet att de ej var med inne på restaurangen. Så vi kör hemåt i godan ro, övertygade om att talibanen svamlar.

Väl hemma letar vi igenom hela huset. 2 gånger. Jag tvingas upp på vinden, trots att jag säger att det är fullständigt, fysiskt omöjligt att de skulle vara där, men får till svar: "mamma, du vet ju att Tradera är magisk, hon kom ju till oss på trappan, så hon KAN komma upp på vinden!" Så det var bara att kravla sig upp.

Maken kastar sig i bilen och åker tillbaka till restaurangen. För det enda möjliga stället att ha tappat dem på, om de nu var med över huvud taget, var på parkeringen.

Jag letar vidare utan att veta att, under tiden ringer talibanen mormor och morfar, och får dem att ta sig till restaurangen. För de inser ju vilken jävla katastrof det är.

Hon ringer storasyster, som är långt ner i Sverige på semester: "mamma, ju fler jag ringer desto fler agenter har vi som letar!"

Sen stannar hon upp; "Mamma, du känner ju hon som äger kramdjursfabriken som Joppe kommer ifrån RING HENNE NU MAMMA! Om du säger till henne att det är en katastrof så kanske hon kan göra en ny Joppe, mamma du måste ringa NU!"

Jag försöker förklara att dom inte kan göra bara EN Joppe.

Då ringer mormor. Gosedjuren satt på en stol utanför restaurangen. Maken sladdar samtidigt in på två hjul och plockar upp dem.

Och först på vägen hem kommer han på att han druckt en halv flaska vin. Smart.

I morgon åker jag till nån hundaffär och köper hundhalsband. Med adresstags.

Vilken jävla cirkus.