Jag åker bort om ett par dagar.
Innan dess måste lönerna godkännas av chefen.
I det här förhållandet så är det samma procedur varje månad:
Hustru gör löner. Kollar noga att make sitter i telefon...lägger mappen på bordet och går för dagen.
För, varje månad kommer primalskriket: "VAA! Hur kunde det bli så HÄR mycket?!"
Same same always alltså.
Nu är det lite knivigare. Nu är vi hemma. Han sitter i sitt arbetsrum. Djupt försjunken i siffror på datorn. Han sitter med ryggen mot dörren så jag smyger in mappen och lägger den på skrivbordet intill honom. Sen smyger jag ut.
Tills parkettgolvshelvetet från anno 1922 knarrar satan och avslöjar mig. Och hör: "Tro'runte jag HÖRDE dig!"
Men då är jag halvvägs uppför trappan och sätter igång dammsugaren däruppe.
Så slipper jag månadens primalskrik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nimfraud...är det du?
Hur står det till med korttidsminnet hos det manliga släktet, i alla fall vissa delar av det? Min sambo är egen företagare och han blir lika förvånad/förbannad varje månad när skatteverket äter upp hans tusenlappar. Kan väl inte vara en överraskning efter 20år,typ?! Hoppas talibanen kryar på sig!
Apropå något helt annat. Jag gjorde slag i saken, såg att du hoppades det. Här kan du se, eller snarare höra slaget. http://www.sr.se/cgi-bin/jagsommarpratar/?id=241
För övrigt, blir man lätt galen på det selektiva minnet som "somliga" dras med.
Markattan
Tihi!
Jag är intresserad av elektriker men har inte din mail. :)
Mailar du mig på skrivarmamma@gmail.com? Puss!
Skicka en kommentar