torsdag 9 juli 2009
Apropå presenter till en 18-åring.
Man vet att man är lastgammal när man måste förklara för några 18-åringar vem Efva Attling var från början.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min vardag i allmänhet men händelser i synnerhet.
14 kommentarer:
Fast ibland så förvånar det en... som igår när 19 åringen spelar House of the rising sun, på högsta volym!!
Och jag sjöng med i hela texten, till hans stora förvåning *asg*
Hahahahahahahaha!!! Det kanske var för hon var bakis????
Som mina tonåringar som inte kan fatta att Gunde Svan egentligen är en skidkung. Osv.
He he. Det tar inte så lång tid innan man blir gammal. Det finns så mycket de inte vet. Och så mycket vi inte vet, som de vet.
Vadå, vad gjorde hon innan musiken?
;)
Fredrik: Jamen nu är hon ju känd för alla ungdomar genom sina smycken. Alltså har de ingen aning om hennes karriär som modell och "sångerska"...
vilken ring fick hon ???????
Graveringen hon ska få vill hon nog heller ha på kroppen hehehe eller hur J :)
Monica
Mona, jag gillar att du sätter sångerska inom citattecknen =)
fast då är jag ju också lastgammal...innan 30 liksom, moahaha!
Hejsan! Måste fråga dig hur du får fram all statistik? Betalar du för den tjänsten eller ingår den i blogspot?
Jag tycker du ska sjunga "det finns bara en av dig och det är du..." för henne.
Men hörru fyrtiofyra e väl ingen ålder. Värre när man traskar runt i sitt fyrtiosjätte år. :-(
Vilken ring blev det då???? Det måste du visa! Är själv stor "fan" av Efvas smycken och har påvisat stora T, dessa. Några har jag fått i julklapp! (Efter många påvisdanden *hehe)
Härliga, härliga Mona! Nu har jag skrattat mig igenom dina inlägg de senaste veckorna! Du kan checka av mig, finns i Hägersten om några spår leder hit alltså! Jag har varit borta ungefär sedan midsommar, så jag har fått uppdatera mig ordentligt, och fått välbehövliga skratt, har inte ens hunnit gå och kissa! Vissa inlägg har jag läst högt för mannen, som nu vet en del om dig, talibanen, tonåringen och maken.
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, men skulle nog inte våga uttala det! Jag har helt plötsligt blivit en tant som oroar mig för att volangerna syns, jag kan inte åka karuseller sedan första dottern kom 2002 (hyperventilerade/ andades inte alls genom en helveteslång åktur på en möhippa sommaren 2003, trodde på allvar att jag skulle dö, att den lilla saken jag satt i skulle slungas ut i Saltsjön och dra ner mig till botten, likt Vasaskeppet, och småbarnsmammor får väl inte utsätta sig för sådana faror? Och jag som hade sett fram mot en kul möhippa med massa roliga karuseller, fick istället känna hur det känns när Döden flämtar en i nacken!) och jag har helt plötsligt skor-som-faktiskt-är-riktigt-sköna-att-gå-länge-i, och väljer oftare dem än fina med klack som är mer snygga än bekväma! Vill dessutom inte alls kännas vid min ålder, blir fyra årtionden om alltför få dagar, känner mig verkligen inte bekväm i vare sig åldern eller den här kroppen som tydligen kom med på köpet!
Jag har läst din blogg länge, hittade nog hit via Papprika tror jag, men är som många andra lite dålig på att visa mig tydligt, ska genast bättra mig! En liten förvarning: åker bort på måndag och blir borta i ca 2 veckor, så sedan kollar jag igenom allt jag missat igen!
Ha det bra och fortsätt sprida skratt!
Massa kramar, Helena
Helena: TACK! Du värmer mig!
Melkers mamma: Det är gratis. Gå in på www.susnet.se/tjanster och regga dig som medlem. Gå sen in på Dina Koder (tror jag det heter) och gör enligt beskrivning. Lite pyssel, men enkelt när du kommit på det. Hör av dig om det inte fungerar.
Josefine: Amenvafan, hon sjöng så jävla dåligt ju!
Ringen jag köpte heter Moon Walking, eller nåt i den stilen.
Wettex: du ÄR verkligen störd. Fyfan vad du får mig att skratta människa.
Jag köpte en av hennes ringar till Lillebror när han konfades. Han är, fortfarande, jätteglad för den. Det var en sån där UNIring.
Puss sötis och skratta på.
Skicka en kommentar