Som de flesta av er vet så har jag nyligen gjort en Gastric Bypass-operation. Jag är inte överjävligt fet, men rund och go, som talibanen skulle uttrycka det.
När man har gjort en sån operation så har man grymma problem med sött och fett. Äter man det så kan man få så kallade "dumpningar", dvs antingen hjärtklappning så att man tror att man ska dö. På riktigt. Då måste man lägga sig ned och sova nån timme. Eller så får man kraftiga magsmärtor och måste bajsa sig lite. Sen sova på det.
Igår var det fest. 45 föräldrar i klassen, där få känner varandra. Jag är en av klassmammorna, så jag var med och fixade allt. Jag gillar inte att träffa "nya" människor. Ofta blir jag tyst, men ibland slår det över åt andra hållet och jag blir nån sorts klassens clown.
I alla fall. Jag var ansvarig för avprickning av alla, samt ge alla varsin namnlapp. Detta betydde att jag var tvungen att prata och vara klämkäck med varenda en. Bra så. Men jag var så nervös att jag glömde att äta. Fick i mig några minitomater och lite vindruvor.
När jag väl började bli lite varm om fötterna och tog mod till mig och slog mig ned vid ett bord med "nya" människor, så råkade jag, utan att tänka mig för, få i mig 3-4 godisbitar ur en godisskål.
Det tog ganska precis 10 minuter, sen kom dumpingen. Maken släntrar förbi och jag ba':
"Jag måste hem. NU!"
"Amen, kan vi inte vänta en timme?!"
"Jag måste hem NU för i helvete! Du kan stanna, men jag drar."
En av mammorna är en kompis sen flera år, och hon höll på att garva läppen av sig. Hon tyckte att jag skulle låna toaletten där istället. Jag talade om att det var inte ens att tänka på. Skulle jag låsa in mig på toa, sitta där i de sedvanliga 20-30 minutrarna, för att sen gå ut, möta nån som givetvis behövde komma in, för att sedermera dö av stanken?
Skulle inte tro det va.
Så hej-då till alla, ut genom dörren, medan maken fortfarande letade skor. Jag gick med korslagda ben de 7 minutrarna det var hem till vårt hus.
Jag kan säga att vi kvinnor som föder barn, får rådet att göra knipövningar, men det är fan inget emot att knipa igen andra håligheter kan jag säga. Sista 50 metrarna var jag övertygad om att jag skulle bajsa ned mig totalt medan jag hade fullt sjå att hålla koll på mina ben som sprang i kors per automatik.
Klockan 22.10 låg jag i sängen.
Klockan 22.12 sov jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Också ett sätt att lära sig av livets läxor...Inte så skoj men verkningsfullt skulle jag tro.
Och så är du upp med tuppen och också. Gammtant!
så kan det bli men jag hade vägrat att gå hem , hade lagt mig på soffan där en stund! Maken kunde väl stanna kvar `??
eller passa du på så du slapp städningen??
Goda news till dej, mon frier!
Igår, på lokalen träffade jag en dam som gjorde sin GBO för 1,5 år sen!
Mera vital dam är svår att hitta, hon nämnde oxå dumpningar, allt går över, Mona kommer att bli en sån jävla bejb, have faith tjejen!
Håll oss uppdaterade, snälla!
Hann du ens med att dricka nån champagne??
Helt rätt. Man ska ta hand om sig. Och se till att bajsa skönt. På rätt toalett. Och om man inte vill skita publikt så går man hem! Heja på!
I sådana lägen är det bara den egna toaletten som gäller.
Du gjorde helt rätt som gick hem. När man har sådana problem är egna toan guld värd. Det kommer nog ta dig ett tag att vänja dig vid vad du kan och inte kan äta. Men av de kommentarerna jag läst här hos dig så verkar det ju som om det blir bättre sen.
Hoppas att du har sovit gott i alla fall.
Må så gott!
Mäh. Hur länge ska det va såhär?? Hele live eller? Fy så trist om det är så.. Hoppas verkligen att det går över till sommaren eller så... kramen
Är det nåt man får vänja sig vid eller går det över? Är det för att man har opererat om hela mag/tarmkanalen?
Skicka en kommentar