Snorkråkssafari

Det absolut äckligaste jag vet, alla kategorier, är människor som petar i näsan.

Jag kan stå ut med att man i nödfall gör det lite så där i smyg. Om det är absolut krisläge alltså.

Dock lever jag tillsammans med en man som tillbringar sammanlagt 1 timme per dygn med kvalificerat grävande i näsan. Som därmed har svart bälte i ämnet.

Och efter alla våra år tillsammans så måste jag erkänna att jag är mycket imponerad av vår anatomi. För vid det här laget borde han ha näsborrar stora som golvbrunnar, ty mången kråkjävlar har dragits ut den vägen. Let me tell you.

Själv har jag givetvis inga kråkor alls. Fina flickor har nämligen inga snorkråkor. Så är det.

Trodde jag.

Idag har jag haft möte med våra tio butikschefer. I tre timmar. Efter det gick jag och maken för ovanlighetens skull ut och åt lunch på lokal restaurang här. I samband med det hade vi även ett möte med någon.

Två timmar senare har jag ännu ett jätteviktigt möte i skolan med en annan förälder.

Väl hemma på gatan så träffar jag en granne. Och står och snackar med henne i en timme.

Mycket trött bestämmer jag mig för att skita i att laga en nyttig middag, och föreslår McDonalds för talibanen. Således åker vi dit och hämtar mat.

Väl hemma RÅKAR jag se mig i spegeln. Och ser man på, vad hänger i vänstra näsborren om inte en kråkjävel. Väl synlig.

Låt mig räkna lite här nu, hur många människor har jag träffat idag.... sisådär en 15-16 personer, om man även räknar in talibanens fröknar. För att inte tala om maken.

Och då kan jag alltså konstatera följande: om nu den här snorkråkan har suttit där sen i morse, well, då är det alltså 15 personer som sett den. Utan att säga ett skit. Spövarning på det.

Men det värsta av allt är att jag nu, via min snorkråka, fått det jävligt klart för mig att min man har slutat att titta på mig.

På lördag ska jag göra ett experiment. Har bestämt för mig att det är nån världsaviktig match i nån form av idrott, mellan Sverige och nåt mindre världsaviktigt land. Ska nog ta på mig lite sexiga underkläder och svassa lite runt tv:n, så får vi se om man möjligen kan få lite uppmärksamhet.

Mest troligt scenario är "flytta på dig, jag ser inget" och en halvtimme senare somnar man med fjärren i handen.

Nån trevlig man därute som vill ha en jävligt trevlig, nästan alltid snorkråksfri ny fru? En fru som är duktig på matlagning och städar som en Gud. En fru som förvisso tycker om att spendera pengar, men är resonabel. Om det nu är ett absolut måste. En fru som lever ett stillsamt liv där absolut inga konstiga saker händer. Maila mig på långråkigapromenaderiskogensugerfetpurjo@bankasigliteihalmentack.com