torsdag 22 oktober 2009

På väg. Med PMS.


Maken vill ha med mig på ett viktigt möte. Med en idiot. Jag har sett fram emot det hela morgonen eftersom jag skulle kunna få ur mig lite frustrationer och gasta av mig lite. Tills nu, när vi är på väg och maken säger att jag måste vara svintrevlig och ödmjuk. Att det här viktiga hänger på mig. Så nu blir det jobbigt för jag har bara lust att kräkas på idioten.

6 kommentarer:

Malin J sa...

Något av det djävligaste jag vet är när man av nödtvång tvingas vara trevlig mot någon man verkligen avskyr. Har mycket svårt för att ha ett falskt leende fastklistrat i ansiktet. Det är så lätt hänt att rösten dryper av sarkasm. Men du har väl tur i det här fallet. Du behöver nog inte träffa idioten allt för ofta.

Jag har TVÅ av dessa vedervärdiga människor i min egen familj. Plast syrran och hennes korkade gubbe. Har fejkat sjukdom vid familjesammankomster vid mer än ett tillfälle.

Tänkte bara sa...

Tänk om kunden läser din blogg i hemlighet...inte bra.

MonasUniversum sa...

Tänkte bara: Det var ingen kund. Och det löste sig.

Malin: Jag håller med, gillar inte det heller. Och nu behöver jag aldrig mer träffa honom.

Singelmamman sa...

På väg med GPS heter det väl?

MonasUniversum sa...

Om det ändå hade varit så väl. Nä, PMS. Herregud vilken jävla mördarkärring jag blir när jag har PMS.

Smultronblomman sa...

Har inte PMS:en hållt i sig länge nu? För mig är det ett par dagar. Sedan när Moster Greta väl kommer blir jag from som ett lamm......

Ja, eller hur??

Jag är som en osäkrad handgranat, säger Syrran. Stämmer nog rätt bra...