söndag 4 oktober 2009

Hur man fastnar.


Jag är inte van vid att ha håret utsläppt varför det tar en stund att få loss det från säkerhetsbältets inrullninngsmoj. Några hundra hårstrån senare.

17 kommentarer:

Ting sa...

Hahaha! Sinnessjukt roligt!
Jag skrattar så tårarna sprutar!

therese sa...

*asg* hur fan lyckas man med det??!

Anonym sa...

Been there, done that! ;-)

Osloskånskan sa...

Aj?

Anonym sa...

Den här bloggen är unik! Alla andra hade först tagit sig ur situationen och sen skrivit om det. Men nej; "Hey, det här är en jäkligt jobbig situation men vafan det blir ett bra foto på bloggen"

Underbart!

Kamilla sa...

ja det är det som är Mona i ett nötskal! Hon hinner alltid få en tanke och ett uppslag till bloggen. Ingen enkelriktadhet här inte! Och det är väl däför vi gillar det här!

William Witsman sa...

Jag tycker det ser lite ut som att håret vill in i den där springan. Du måste nog fråga dig själv: -Har jag varit ignorant mot mitt hår på sistone, har mitt hår tröttnat på mig?

fjortisensmorsa sa...

Wow, hur har du lyckats med det!? Inte ens jag har fastnat sådär och jag brukar fastna överallt med min peruk! Respect! ;-)

Farbror Blå sa...

kan bara instämma...hur sjutton lyckas du med allt? hehe

sara sa...

Jag blir så lugn... en till som "råkar ut." Själv fastnar jag i träd med mitt hår när jag går ur bilen.

marie m sa...

Du är ju för go...... Nästa gång du vill åka bil med håret utsläppt ,kan du få låna min Älskling från 1966, där är de bara ett magbälte, så då får du ha riktigt långt hår, om du ska fastna i det. =)

Carina sa...

Hur lyckas du Mona????
Det gäller att inte ha så bråttom, det kunde ha blivit en ny frisyr dagen till ära:)))

Kram Carina

Wayne sa...

Kanske dags att klippa sig och skaffa ett riktigt jobb?

koala sa...

Men har du inte hört? Det är ju jätteinne med asymetriska frisyrer!

Finnpajsaren sa...

Tänk att det alltid finns nåt att blogga om. I'm impressed.

Och du, jag får fotmassage av min man typ varje kväll. Svider lite att höra va..? ;-)

Kram.

MonasUniversum sa...

Alltså hörrni: det var inte särskilt jävla svårt alls: man släpper bältet, som rasslar tillbaka in i mojen...och tar med sig allt hår. Ont som fan gjorde det!

Och yes, det första jag tänkte på var att blogga om det. Hade jag gjort det efteråt så hade ingen trott på mig. Well, förutom ni som också gjort det!

Och Finnpajsarn: sånt där håller man fan för sig själv när man pratar med nån som stått fyra jävla dagar på en mässa!!

Judith sa...

hahahahahaa.....oj vad jag känner igen eländet!