Grannen ringer på dörren. Hans dotter leker varje dag med talibanen. Plus att de går på samma dagis.
De är bästisar helt enkelt.
I helgen fyllde bästisen år. Kalas på nåt lekland. Många svettiga barnhuvuden. Många grattiskramar. Många barn.
Grannen meddelar att han fått samtal från två av de små gästernas föräldrar.
Grannen meddelar att de har löss.
Och jag har vääldigt långt hår.
Och näst efter tvestjärtar så är löss det äckligaste jag vet.
Och nu kliar det satan.
Ö V E R A L L T.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
och precis när jag läste detta så var det som att kroppen började krylla av löss, för nu kliar det tamejfan så jag dör! tackskaruha!
FUCK!! perfekt nu mitt i sommaren, men du har ju rally kammen så det går plätt lätt!!
Paranix. Alltid. Skapar inte resistens.
Inget kul !
Värt varje sur krona på apoteket. Död åt lössen!
Så här gick det till när vi fick löss:
Det började en kväll i somras när vi var och lyssnade på Smaklösa. Dottern klagade över att det kliade i hårbottnen. Hon kliade och rev och var alldeles förtvivlad. Eftersom det var Smaklösa som spelade reagerade jag inte så mycket på klådan. Tänkte bara att kliandet säkert var en sund, kroppslig reaktion på den typen av musik. Faktiskt tyckte jag det var konstigt att dottern inte hade klåda på fler ställen.
– Mamma, jag tror att jag har löss, säger dottern ett par dagar senare. Jag bara skrattar och lugnar henne med att det inte är så. Under mina år som mamma har vi åtskilliga gånger fått hem lappar från dagis och skola om olika lusepidemier men jag har bara slängt informationen i pannan. Vi får inte löss. För säkerhets skull tar jag fram hemmansägarens lupp och tittar lite i dotterns hår men där finns inga svarta, små djur. Det är också vad jag säger till en mamma som ringer en kväll och påstår att hennes dotter blivit smittad av löss hemma hos oss:
– Nej, nej, helt uteslutet, säger jag och kliar mig litet i huvudet.
– Mamma, du fattar ingenting om löss, du har säkert löss själv! säger dottern och tittar ilsket på mig. Det gör lite ont när ens egen dotter ifrågasätter ens kompetens så motvilligt går jag med på att luskamma mig över ett vitt pappersark. Jag drar ett enda tag med kammen genom håret, så hörs ett plopp när en fet, gulgrön lus landar på pappret. Först ser lusen lite förvirrad ut men sedan börjar den knata runt på pappret medan dottern och jag skriker i högan sky. Lusen är inte liten utan stor som en halv myra och inte ens jag, som börjar få problem med att läsa telefonkatalogen, behöver förstoringsglas för att se den. Precis som i Astrid Lindgrenfilmerna säger det knak när vi dödar den med baksidan av kammen och då skriker dottern och jag lite till.
Det visar sig att hela familjen har löss. Fast Hemmansägaren hävdar med bestämdhet att den lus vi kammar ur hans hår har följt med kammen efter det att vi andra kammat oss. Sedan börjar jobbet. Vi tvättar alla sängkläder, lägger halva bohaget i frysboxen och schamponerar familjen med något som luktar jätteilla. Nästa dag har alla fortfarande lika mycket löss. Jag provar då ett annat läkemedel, en stark lösning som ska sitta i håret i tolv timmar. Det enda som händer är att sönerna får en allergisk hudreaktion, de blir illröda som tomater i tjugofyra timmar. Jag provar då ett tredje preparat som enligt tillverkaren ska vara tufft mot löss men snällt mot barn. Tyvärr visar det sig, är det också snällt mot löss.
I min förtvivlan är jag nu beredd att ta till vad som helst. Jag hör talas om olika hjälpmedel, elektrisk luskam och lusdammsugare. Eftersom jag redan köpt en elektrisk flugfångare som fungerar sådär och en elektrisk musskrämmare som inte fungerar alls, får jag inget gehör hos Hemmansägaren:
– Bondfångeri, är hans svar. Då siktar jag in mig på naturmetoder. Av en annan lusförälder får jag tips om en sörja man kan blanda av Tea Tree Oil och olivolja. Och svågern tipsar om grönsåpa. Min kompis, som är drogexpert på Apoteket, säger att såpa nog är bäst, en och annan lus halkar säkert av och slår ihjäl sig.
Sen ringer jag runt till alla makthavare och politiker. Jag kräver att huvudlöss ska bli valfråga nummer ett i höstens val och jag kräver DDT till alla småbarnsföräldrar. När jag ringer Hemse Vårdcentral är de återhållsamma med DDT utan förordar den afrikanska metoden, att kamma bort alla löss.
Så där är vi nu. Jag luskammar alla barn cirka 40 minuter per dag, så som rekommendationen är i Apotekets folder ”Huvudlöss”. Och se, det är inte alls illa. Mitt i vardagens alla måsten har man nu en anledning att stanna upp, att ta i varandra och komma nära. Det finns gott om tid för förtroliga samtal medan luskammen arbetar sig igenom håret. Eller tid för att bara vara tysta, tillsammans. Och faktiskt, det verkar som om lössen har försvunnit.
Vi har haft det på dagis hela våren (av en flicka har det visat sig som inte följt anvisningarna särskilt bra). Jag har från den stunden tyckt att det kliat i huvudet och kammat både mig och dottern ca 1 vecka efter alla larm. Dottern grinar nu när hon ser luskammen :-) Vi fick tips om att den enda luskammen som fungerar är den man kan köpa på hälsokosten som kostar ca 300:-. Den tar bort både löss OCH äggen. Vi har lyckligtsvis inte hittat några men alla kan drabbas av det. Så kamma på och spruta sen hårspray i hårbotten (om du inte har fått några). Det ska visst hjälpa så de inte får något fäste. Lycka till!
hey your blog design is very nice, clean and fresh and with updated content, make people feel peace and I always like browsing your site.
- Joe
Skicka en kommentar