torsdag 11 juni 2009

Ringrostig.

Jag skriver ett betyg för en anställd.

Och konstaterar att det är jävligt svårt när man inte har mycket till övers för personen i fråga.

Man måste tänka. Och försöka komma ihåg alla "koder" för framtida arbetsgivare. För man kan säga att vi haft tur, 99% av personalen är guld.

Jag vidarebefordrar en arbets"kraft" som jag inte ens önskar min värsta fiende.

Och ska utföra nån sorts balansgång med vad jag enligt lag är skyldig, och vad jag moraliskt anser.

Och längtan till ett kassajobb på ICA blev ju inte mindre direkt.

9 kommentarer:

Finnpajsaren sa...

Och jag sitter i detta nu och funderar starkt på nattpass på macken...

MonasUniversum sa...

Se där ja. Jag tar dagpasset, du nattpasset. Problemet är löst!

Rosa- förbannat jävla skittrött sa...

Du behöver inte skriva ett "betyg", det räcker med att h*n har varit anställd, arbetsuppgifter och hur länge.
DET om ngt skvallrar om hur människan är.
No need att leka med orden och formulera.
Du har viktigare saker att göra. :)

MonasUniversum sa...

Nästan sant; är enligt lag skyldig att skriva ett betyg om man varit anställd längre än 6 mån, eller vad det nu var. Dock lyckades jag få till det jävligt bra, hehe...

Anonym sa...

Man blir väääldigt nyfiken på formuleringen i betyget!
Hälsningar Linda

Jupp sa...

Hoppas du skrev:

Betyg: Suger Purjo. Hoppas han söker jobb på lantmännen eller hos annan lokal bonde.

Anonym sa...

Koder är superbra! Har du dem inte aktuella kan jag hjälpa dig!

Viktigt är att varna framtida arbetsgivare om det är så illa och då är det bäst att inte ge rekommendationer utan "Vi önskar X lycka till". Det betyder VARNING med VERSALER.

/Också Arbetsgivare

MonasUniversum sa...

"..och vi önskar XX lycka till i sitt framtida yrkesliv..."

Blev det. Bland annat. Kan liksom inte bli mer uppenbart.

Jupp sa...

Kutar och lusläser vartendaste ett av mina "rekomendationsbrev"...

...och drar en djup suck av lättnad när inte en endaste en önskade mig lycka till i framtiden.