Kissa.

Till slut körde jag på två hjul in i Brommaplansrondellen och sladdade in bredvid Sushi-restaurangen. Och stegen från bilen in till vår ena butik, well, det var världsrekord. För jag liksom studsar över Drottningholmsvägen.

Öppnar butiksdörren, säger tjena till personalen, går rakt fram 10 meter, öppnar dörren in till personalutrymmena, går 3 meter rakt fram, öppnar toadörren.

Sliter av mig byxorna, kissar i luften innan jag landar på ringen, samtidigt slår jag i skallen i handfatet när jag böjer mig ned. Men känslan av att Sankte Per öppnade pärleporten vida översteg smärtan i skallen, let me tell you.

Och ni vet hur det är när man är kissnödig. Alltså när man är riktigt kissnödig. Som en man. Såå kissnödig.

Jag kissade, och kissade och det tog aldrig slut. Jag sitter med toadörren öppen. Hann liksom inte stänga. Och det gjorde ju inget för dörren 3 meter därifrån, ut till butiken, ja, den var stängd.

Tills en kund öppnar butiksdörren.

Och det blir korsdrag.

Och dörren 3 meter från toan plötsligt åker upp.

Och alla kunder som kommer in i butiken behöver bara titta rakt fram så ser dom mig på toa.

Och jag kissar.

Och jag kan inte knipa av strålen.

Och jag får panik.

Så jag skiter i konsekvenserna och hasar över sittringen för att nå toalettdörrsjäveln.

Och lyckas.

Sen får jag torka upp kiss från golvet.

Och jag åker därifrån och undrar om jag har alla hästar hemma.