Så sedan i fredags så har jag haft cravings för matjesill. Jag pratar svårt sug. Jag pratar kunde-ha-varit-gravid-och-då-fattar-du-vilket-sug. (Nä, jag är inte på tjocken.)
Så jag kunde knappt vänta innan jag storhandlade idag och köpte den största jävla glasburk jag kunde hitta.
Och eftersom jag inte unnade familjen någon gourmetmiddag då jag tyckte att de var okamratliga som inte ville äta sill med mig, så serverades det äckliga makaroner och ännu äckligare köttbullar. Me hate.
Och så trycker jag då i mig allt som fanns. Med alla dess tillbehör. Och är så mätt att jag knappt kan röra mig.
Och det är inte förrän efteråt som jag krasst konstaterar att jag fortfarande är så dunderförkyld att jag faktiskt inte ens kände nån smak.
Sa jag att jag stundtals är hjärndöd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hjärndöd eller ej, din hjärna vet i allafall vad du ätit och smakminnet har du ju kvar trots snuvan!! Kram!
Heeey! Grund till att äta en gång till då!
Du menar som när man hetsäter lösgodis tills man nästan kräks och sen efter en kort paus (när den värsta spykänslan lagt sig) äter upp det sista i skålen bara för att det finns där? Det är också ganska dumt.
Det är inlägg like this that makes me understand why I love you so much.
Pöss.
Men du blev mätt...och resten av familjen fick sitt straff för osolidaritet. Det är väl värt lite i alla fall?
Jag har en liten nalle hos mig som jag vill att du ska ha =-)
M
http://ahvarforinte.blogg.se
Skicka en kommentar