Maken, modiga fruar och öppna fönster.

Ni som har läst min blogg länge vet ju att maken är mannen i mitt liv. Nästan alla dagar i veckan. Så. Bra med det.

Never the less så är jag gift med en ärkefjant när det kommer till vissa saker.

Som det här med öppet fönster när man sover.

Vårt sovrum är på 40 kvm. Och större delen av det har inget innertak utan det är öppet upp till taknocken 5-6-7 meter upp-någonting.

Jag svettas som en babianos nu när det är varmt.

Det började i Hamburg för ett par veckor sen.

Den här olidliga värmen alltså.

Och eftersom jag fortfarande tycker att det är ganska angenämt att dela sovrum med maken så har jag lidit. För att jag är en sån oerhört god och lydig hustru.

I ena änden av sovrummet, där det finns innertak, så finns det ett fönster som vätter in mot vår vind. (Svårt att förklara.) En dag så kom jag på att jag kunde öppna alla tre fönster uppe på vinden så skulle det fläkta ned i vårt sovrum.

Mycket fiffig fru där. Maken kunde ha gnällt bäst han ville för han skulle aldrig ha listat ut mitt trick.

Problemet var att det inte hjälpte.

Och en natt fick jag nog. Jag ligger 1,5 meter från ett jättefönster. Så jag smyger upp och öppnar en del av det bakom rullgardinen. Och får andas i några timmar.

När jag går upp på morgonen så smyger jag in bakom rullgardinen och stänger fönstret. Ljudlöst. (Who's the fjant liksom?!)

Och för att han inte ska märka något så har jag varje kväll öppnat balkongdörren. Så att han har nåt att stänga och känna sig nöjd över när han går till sängs.

Sen har jag legat där och fånflinat över att jag minsann har överlistat honom.

Så där efterblivet har jag hållt på i nån vecka nu.

Problemet är att det finns fåglar. Jag gillar fåglar. Jag gillar inte fåglar kl 3 på morgonen. Särskilt svårt att stå ut blir det när jag tänker på att jag fortfarande inte har hittat makens luftpistol.

Nåväl.

De kvittrar. Fönstret är som sagt 1,5 m från min säng. Och när jag har det öppet så sticker körsbärsträdets gren in. Och jag är inte helt säker, men ganska övertygad om att samma fågelfan sitter läääängst ut på grenen och därmed i stort sett på min fönsterbräda. Och visslar satan.

Så jag vaknar. Femtusen gånger varje natt. Och önskar att jag har stenar under huvudkudden. Dock är jag mer rädd om de fotoramar som står bakom rullgardinen så jag avstår.

Detta gör att jag således inte får särskilt god kvalitet på sömnen. Och då blir man lite grinig.

Det har gått så långt nu att jag inte ens ids stänga fönstret när jag går upp. Och eftersom då maken blir den som drar upp rullgardinen, så har han för länge sen noterat att fönstret alltså står helt öppet varje natt.

Men inte en enda gång har jag hört de vanligt pipet om att "jag blir faktiskt jättesjuk om fönstret är öppet. Min hals svullnar direkt."

Sen att det är fysiskt omöjligt eftersom det endast är virus som kan göra en sjuk på det sättet, ja, det är det inget vi pratar högt om.

Men nästa år vid den här tiden, ja då kan ni ge er f-n på att jag har installerat en AC i sovrummet.