Sent förra sommaren fick talibanen en cykel. Utan stödhjul. Vi hann inte öva så mycket. Maken var ute typ nån gång.
De har övat några gånger i år. Och varje gång kommer båda två hem. Ursinniga på varandra. Man kan tro att det är två 3-åringar som bråkar.
Jag har inte brytt mig så mycket. Jag har aldrig sett dem öva. Oftast har jag stått vid spisen.
Idag står jag, som vanligt, vid spisen när de bestämmer sig för att gå ut. De övar på gräsmattan. Och då ser jag anledning nummer 1 varför hon aldrig kommer att lära sig.
Talibanen är 5 år. Maken är en dedikerad pappa och har köpt en cykel till sitt första och ende högt älskade barn.
En cykel som passar en 9-åring. Hon har inte en chans att med fötterna nå ned till marken. Såvida cykeln inte ligger horisontellt.
Så jag öppnar fönstret och upplyser maken om att en god idé kanske är att skruva ned sadeln i botten.
Det underlättar lite men inte tillräckligt.
Efter maten vill maken att jag följer med ut så "att jag får se hur jävla jävligt det är med hennes humör och skrikande."
Då upptäcker jag anledning nummer 2 till varför talibanen aldrig kommer att lära sig cykla.
Spelar maken minigolf och förlorar, så är det fel på antingen lutningen, eller på "klubbfan".
Ska man föra en dialog med maken så pratar han om allt runt omkring.
Går det över huvud taget inte så som maken vill så gnälls det i all evinnerlighet. I synnerhet om han är lite trött.
Jag lyssnar på dem när de bråkar där på gatan. Talibanen är skitförbannad för "att det är fel på vägen, det är guppigt!" Och: "titta där mamma, där bor Amanda." Eller: "Det DÄR kan man kalla stubbe mamma!"
Varvat med: "Paaaaaaaaaaaaaappa, du styr åt feeeeel håll!" Och lite: "Mina rumpskinkor sitter fel på sadeln!"
Efter 15 minuter var jag färdig att trycka ned både henne och honom i varsin jävla brevlåda längs vägen.
Jag försökte förklara att det bara är hon som kan kontrollera cykeln och att det INTE är pappas fel att cykeln lutar åt ett visst håll, att han bara försöker rädda henne från att ramla, och att man MÅSTE ramla och öva, öva, öva 100 gånger, innan man har lärt sig. Och snällar rara: SLUTA och gnäll för böveln!
Efter halva vägen gav jag upp och gick hem och städade.
45 minuter senare kommer två åskmoln hem. Den ene skriker som en gris, den andre säger att han säljer cykeln i morgon, "för nu ger jag upp!"
Det är dags att kalla in morfar. Eller köpa stödhjul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Åh, om bara drygt tio år ska dom övningsköra bil tillsammans. Ring mig då. Jag sätter mig gärna i baksätet och klappar takten till utbrotten.
eller så köper ni en lagom cykel,,,
Eller ring mig el malla lättare med nån man inte blir så arg på! hur många tum har han köpt?
Kalla in Morfar.
Låter exakt som min 5 åring (snart 6) och jag.
Hennes cykel är oxå lite för stor men jag tycker nog att hon ska kunna lära sig på den ändå!
Men när hon och jag kört ett varv runt kvarteret (osams så in i helvete) så vill hon inte mer men frågar om Kalle (inte hennes pappa men min sambo) kan träna med henne istället.
Nu är det hans uppgift för jag har INTE tålamodet och har börjat tvivla på om hon någonsin kommer att lära sig!
/Läst här ett tag och skrattat mkt men har inte kommenterat förut...
Hahahahahahahahaah
*torkar tårarna*
Dom kanske inte ska göra det tillsammans, var för sig med någon annan verkar lämpligare.
Tack för att du lyser upp min dag!
Ojoj,när jag läste rubriken hann jag tänka att en anledning var att hon inte har någon cykel flickstackaren! Men så illa var det ju inte. Kalla in morfar. Annars kanske stödhjul inte är så dumt? Eller också så är hon inte mogen ännu - det är mycket som ska stämma ihop i kordination för att få till cyklingen. Å man är olika, en del lär sig cykla när de är tre andra när de är tio, minst. Fast innan dess har hon väl slängt cykeln i huvudet på farsan...Lycka till!
Stödhjul..och morfar!
Hahahahahaha, va skönt att höra att det lika för alla.
Lagom stor cykel att öva på är viktigt. Sen kanske hon ska se nån jämnårig för att puffa? Vi var himla lata med 4:an, men sen såg vi en yngre kompis som cyklade som en liten blixt. På em lärde sig sonen.
Och jag hejar också på Morfar!
Stödhjul låter väl som ett bra alternativ. Samt en cykel i hennes storlek? Inti fick sin första tvåhjuliga cykel när han var 3 år. Tre månader senare ville han själv ta bort stödisarna och tadaaaaaaaaa! Han kunde cykla utan dem genast! Hemligheten? Att höja upp stödhjulen lite ovanför marken så att man måsta ha lite balans trots stödhjul. Samt att inte stressa.... Låt det bara komma öva inte så där målmedvetet då blir bara pressen för hög. På både lärare och lärling... ;-)
Min precis fyllda 6 åring lärde sig förra sommaren. Hon cyklade då på sin 12´ cykel. En dag sa hon att vi skulle ta bort stödhjulen för nu skulle hon cykla utan. Hon provade och ramlade... sen ville hon att vi skulle sätta tibax dem, vilket jag tvärvägrade och sa att jag inte kunde själv, utan då skulle hon få vänta till pappa kom hem. Orka? Nää..
Sen tragglade hon fram och tillbaka själv på cykeln och någon gång så hjälpte vi henne, men det tog inte många dagar så kunde hon. Nu när hon fyllde 6 i förra veckan så fick hon en 16´ cykel, och cyklar supersnabbt på den. Så större än så lär ju knappast din heller kunna ha?
Min son höll på som talibanen och lärde sig inte förrän han var närmare 6-7 år. Skogstokig och skrek för att jag höll i, och sen skrek han för att jag släppte... ojojoj.. det var inte roligt kan jag säga!! Så jag önskar er lycka till med cyklingen =)
Lee
Nu har jag skummat runt här lite en stund... och JAPP!! Jag gillar att vara här! Kommer med all sannolikhet att återvända!!! :-)
Säger som många andra, stödhjul och framför allt morfar! Vår Skruttafis och jag rök ihop exakt likadant som Talibanen och maken. Jag var arg, hon var arg. Sen tog vi med cykeln till morfar och sen lärde hon sig på typ 1 timme...
Min toka blir vannsinig på att stödhjulen spinner loss hur lättsom helst. Mest på grusväg. I helgen lackade hon ur och lämnade cykeln och gick med bestämda steg mot vårt hus!
Kan inte du och maken byta roller?
Hur som helst måste det bero på det finska blodet....och det är ju inte Talibanens fel juh!
Vet du hur många WW points du kan käka upp om du springer efter talibanen i en halvtimme? Typ 5 miljoner. Bara så du vet.
Samma visa här (för stor cykel samt dotter och far som höll på att slå ihjäl varandra)! Tills vi lånade en superlätt minicykel, ungen fick rulla fram och tillbaka på gatan själv ett par gånger och Häpp! 6 minuter senare kunde skrutt cykla. Så, sväng förbi norrförort och låna minicykel, hon behöver bara ha den tills hon fattat galoppen, sen kan ni snabbt byta tillbaka till den stora. :-) //NinaPX
Hahaha! Lillebror och jag i ett nötskal! Lämnade rasande honom i en buske och gick hem. Sedan försvann ungen och jag var alldeles panikslagen. Han återkom en stund senare och berättade stolt att han cyklat ända till affären. Jävla unge.
Ang. den andra Helenas tips om spring och WW-points ... Mona - det är inte värt det !
Köp en 14 " cykel MED stödhjul (affär eller Blocket kvittar), och sen är det lugnt (på alla sätt och vis)
Det finns ett skäl till att hon inte kan cykla.
Ett bra ett.
Hon är för liten.
Styra, trampa, bromsa, se sig för, tänka framåt osv...nja, ska man ha de kraven på en liten unge på 5 år?
Tack för alla många goda råd, ska genast ta till mig av dem.
Och Huskatt: Problemet är att hon själv är den som är pådrivande. "Alla andra kan", medan vi säger; "Och?". Och hon är en extremt envis liten skit.
Huskatt: Skitsnack att hon är för liten att lära sig cykla.
Heja Mona! Min 5-åring verkar ha liknande humör som din.. Men efter ett par valium och några skrubbsår så cyklar hon nu själv! Skam den som ger sig! Mohaha. :)
Hahaha!Jaa vad ska man säga? Hahaha! Jag kan både höra och se det framför mig ;)
Ewa
Skicka en kommentar