Jag bestämmer mig för en promenad.
Ett ord som inte existerar i mitt vokabulär.
Jag tar inte med mig vare sig plånbok eller telefon.
Mycket dumt.
En promenad som, från början, skulle vara i maximalt 30 min...jamen vafan, jag är ju inte VAN!!.... varade i 2,5 timme!
Jag gick vilse.
Jag gick vilse i min egen näjburhood.
Uppenbarligen var det många år sen jag promenerade.
Uppenbarligen har jag aldrig promenerat i det området jag befann mig i. Ja, jag kan inte ens minnas när jag tog en promenad senast.
Och inte kunde jag ringa några av mina lokala ute-jämt-och-promenerar-kompisar, för jag hade ingen telefon.
Och inte kunde jag, när jag väl lokaliserat mig, ta vår lilla mini-tunnelbana (Nockeybybanan) eftersom plånboken låg kvar hemma.
Det är typ 250 meter till dagis.
Gissa om jag tar bilen. Har gått nog för resten av året.
torsdag 4 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Amen du är väl för underbar du...*L*
Men det var jättebra gjort tycker jag, att bestämma dig för en kort promenad utan mobilen med. Sen att det råkade bli en alldeles för lång promenad, ja vad säger man, shit happens, särskilt Mona ;)
Fortsätt nu att ta hand om dig!
Stor kram!
*ASG* Men det här kunde ju inte bli bättre. Skön promenad o höstsolen utan någon som helst störning...
Nästa gång tar du med dig en karta... ;)
Ta hand om dig kompis
PÖÖSSS ;)
Det är bara du som:
1. Erkänner att du gått vilse på din egen bakgård.
2. Skriver om det på en blogg till allas beskådan.
Du får skylla på kristallerna!
(Det finns GPS i armbandsurs size... ;))
mohahahahha nääää förlåt jag skrattar inte tänker bara att det var synd vi inte kom idag , då hadde du inte kommit ut på promenad ;)
Du bejbi. Om jag hade råd skulle jag skicka dig o syrran på SPA tillsammans. Fasen vad ni skulle ha kul och mysigt.
Malin som kanske ska köpa trisslotter!
Skicka en kommentar