onsdag 24 september 2008

Blocket

Jag gillar inte Blocket. Eller ja, jo. Om nån ANNAN sätter in annonser. Alltså. Näe, jag menar så här;

jag kan fota och sätta in prylar men jag vill absolut inte prata med folk.

I synnerhet inte om det handlar om prylar man har hemma för då betyder det att dom måste HEM till mig. Och det vill inte jag.

Eftersom vi har haft hyfsat många anställda genom alla år och företag, och eftersom vi jobbar tillsammans maken och jag, så har jag utvecklat nån form av mitt-hem-är-min-borg-mentalitet.

Jag vill inte att anställda ens ringer. Alltså på hemmatelefonen. Jag svarar inte om jag inte känner igen numret. Och jag skulle inte komma på tanken att ha nåt jädra mingelparty för dom här hemma heller.

Maken är tvärtom. Han är supersocial och skulle gärna ha alla möjliga människor hemma var och varannan dag. Han har inga som helst problem med att ha leverantörsmöte hemma i vår matsal.

Och jag får kikhosta och utslag varje gång han har det.

Vad jag skulle komma till är att maken och jag haft en deal om det skall säljas nåt på Blocket; jag fotar och fixar annons. Han pratar och tar hand om försäljningen.

Så jag gör så även denna gång. Och han får plötsligt tokspel. För att han inte har tid. För att jag satte in annonsen på "fel dag". För att vi inte "pratade om saken innan". För att jag uppgav hans telefonnummer (ehh!) och så vidare.

Och eftersom vi inte är så Blocket-vana, så gör han ett fundamentalt fel när det ringer satan första dagen. Han lovar den första spekulanten som ringer, att han skall hålla på skrivbordet till nästa dag kl 16.30. Vad tror ni händer? Det ringer och ringer och maken informerar alla vad han lovat och "ja, det får väl bli budgivning om ni vill ha det." Spekulanter lovar att komma till kontoret och titta. Inte en käft kom. För ingen vill vara med på en budgivning. Och självklart dyker inte tjejen upp som han lovat hålla skrivbordet till i ett dygn. Givetvis.

Så då får frun ta lite skit:

"Jamen det fattar du väl att man inte kan sätta ut en annons om folk inte kan komma SAMMA dag! Dom ringer bara första dan, sen är man rökt! Nu kommer vi inte att bli av med den här skiten!" Bla bla bla.

Idag ringer en snubbe. Kommer en halvtimme senare. Tjackar skrivbordet.

In my ass att folk bara ringer första dagen.

Märks det att mitt tålamod är lika med NOLL just nu?!

3 kommentarer:

Monica sa...

men det kanske ringer mest första dagen, sen är det bra om man ska sälja ochinte gillar det skriv först till kvarn, ska bort i kväll!
Nesta gång setter du nummret tll svärsonen det kan han fixa hahah han kan ta imot dom i garaget ;)

fan va jag är smart...

hur går det med overnattningen förresten

Dubbelörn sa...

Vem tusan lovar hålla varan vid första samtalet??!! Nej det är fritt fram att komma o försten som kommer får varan... En som har varit med förr ;)

KRam

Anonym sa...

Sådär funkar det hos oss också. Hatar folk som ringer, det får maken fixa. Men han är också medveten om att det är först till kvarn som gäller. Inget hållande till senare, man vill ju bli av med sakerna direkt. Snäll kan man vara en annan gång.