Maken, tonåring och taliban lämnar huset i morse.
Jag njuter av tystnaden. Tänker inte så mycket på HUR ovanligt tyst det är.
Förrän nån timme går och dörren öppnas med ett brak.
Maken rusar in och gastar nåt om "varför svarar du inte i telefonen, jag glömde viktiga papper!"
Att telefonen är på vift är inte så ovanligt. Så jag går upp och tittar i tonåringens rum. Icke.
Letar på några andra ställen men den är spårlöst väck.
Och då slår det mig att talibanen verkar ha återupptagit sin gamla hobby;
Gömma telefonen på alla möjliga konstiga ställen.
Well, det är bara 330 kvadratmeter att leta på.
Eller så skiter jag i det för jösses så lugnt och skönt det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
hehehehe det kostar ;)
-------------------
låt den vara borta skönt utan telefon ;)
det var ett hot ;)
Njut! Det är lika bra att passa på när man får chansen. Tacka lilla talibanen du. ;-)
I pråååmise honey,
inte ett ord
Nu får du F*N hjälpa mig. / Christina
snarkplåster funkar ej mot hosta
Min telefon är sån att man kan söka efter den genom att trycka på en knapp på basenheten. Det gör mina tonåringar jämt.
Sen är det sunt att du inte hör den när du är ensam hemma. Det gäller mobilen också.
VILA.
snart röpar du dig själv jo ;O
du vi måste snart ses hahaha, måste prata lite ;)
Just nu är läget sådant att det här hemma, inte svaras i några telefoner över huvudtaget *asg*
Kram
Inna; mm, vi har en likadan så det är det första jag gör. För att mötas av total tystnad.
Men jag hittade den.
I källaren.
Du fick ju en stunds vila i alla fall : )
Skicka en kommentar