Pruttiga kärringar

Idag spenderade jag större delen av förmiddagen på Karolinska sjukhuset. En massa tester. Ut och in i olika rum. Vid ett tillfälle så gjorde jag en övning som resulterade i att jag blev rätt yr i pallet. Jag skulle sen ut i väntrummet för att vänta på nästa övning.

Jag var så yr så jag behövde sitta. Väntrummet var packat. Sånär som på en plats.

En plats som var intryckt mot väggen. Alldeles intill satt en tant i rullstol. Hon var runt 70-80. Jag lyckades krångla mig in mellan rullstol och bord och satt sen fast. Detta eftersom hon svängde runt sin rullstol. Hon var dessutom blind.

Nåväl.

5 minuter går och jag ser plötsligt tanten lyfta på halva kroppen.

För att släppa en brakskit. Och inte bara en. Näe.

Hon släppte TVÅ!

Och vi pratar REJÄLA.

Det var nästan så att jag tog mig om huvudet för att vara säker på att inte tavlorna skulle dimpa ned i skallen på mig.

Det blev dödstyst i väntrummet. Samtliga 10-talet patienter stirrar ned på golvet. Två gick därifrån.

Sen kom den.

Stanken.

Jag kunde fan inte andas. Och jag satt fast. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till och med när jag andades med munnen så kände jag odören.

Några minuter senare kom doktorn och hämtade mig.

Alltså fy fan, säger jag.