Talibanen är på osedvanligt dåligt humör när hon hämtas idag. Dessvärre stod inköp av höstskor på schemat, varför det fick bära eller brista.
Och bortsett från att jag var färdig med att slänga ut henne från affären, så lyckades vi komma överens om ett par skor.
Väl hemma försvinner jag upp på övervåningen en stund. När jag kommer ned så sitter hon och äter kex. 30 minuter före middag.
Jag säger då att tar hon ett kex till så blir det ingen middag. Att då får hon äta kex till middag. Eller så får hon spara dessa till efter maten. Hon håller 4 kex i handen. Jag går ut i köket. Kommer tillbaka 5 min senare. Hon tuggar. Jag frågar var kexen är. Hon pekar på soffkudden. Under den ligger ETT kex.
"Mmm, men då blir det ingen middag."
Gallskrik.
"Men MAAAAAAAAAAAMMMMA, jag är jättehungrig.
"Spelar tyvärr ingen roll, jag sa åt dig att det inte skulle bli någon mat om du åt upp kexen."
Hysteriskt gallskrik.
"Men MAAAAAMMMMA, min mage skriker efter Chili con carne. Och den säger att du är dum. Och det tycker jag också!"
Och detta är inte fråga om prestige. Det handlar om att få henne att göra som jag säger. Så jag tänker vinna fajten denna gång.
Sen att hon just nu sitter och producerar teckning efter teckning med texten: "Filot mamma" (Förlåt mamma) gör förvisso att man gråter i hjärtat, men fan att jag ger mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hej Mona, stå på dig....det är bara utpressning på hög nivå från dom små liven :) Dom vet precis vilka strängar dom ska spela på.....men det är bara att ha en sten hårt yta utåt...Så får man gråta inombords, min Kommendora är exakt likadan.
Rosie
Hej Mona,
Hade inte läst din blogg på länge men är nu ikapp. Vad gör man med 4 tonåringar som äter "crap" före middagen? Det gör mig galen. Åtminstone har jag fortfarande kontrol över vad Hayden äter...ha,ha.
På tal om Hayden....tack för paketet. Tog mig två veckor att fundera ut vad den ena grejen var för något. Sen gick det upp ett ljus..."laptop sleeve". Eftersom det skickades med en haklapp, så trodde jag det var till Hayden.Hmmm.....diaper changing pad eller som ena dottern sa..." a pool floating device"...ha,ha,ha.
Bamse kramar från Monica
Hjärteknus! Vi har bara precis kommit in i detta. Tvåårstrotset var lättare, då kunde jag ju bara ta ungen under armen när hon inte göra som jag sa, men det är inte så lätt längre. Häromdagen stängde jag in henne i köket för att hon skulle lugna ner sig och sluta sparka och skrika. Visserligen bara trettio sekunder i taget, men hon är trots allt knappt tre. Och gissa om jag kände mig rutten! Men till slut babade hon...
Hur gör de där mammorna vars barn lyder bara de skärper rösten? Har deras ungar inte fattat hur lite vi egentligen har att ta till för att driva igenom vår vilja?
Du gör helt rätt Mona! Gäller att vara konsekvent i handlingen. Det du säger är det som gäller, ett tag framöver.
Vet hur fruktansvärt ont det gör inom en när man ser underläppen darra hos dom.
Barnen styr coh bestämmer, vi anpassar oss som föräldrar.
Hejahejahejaheja!
Ge lite kraft till oss andra veka själar som faller på ett "filot"
Ja står du på dig nu så kommer hon garanterat inte göra om det.. på ett tag i allfall;-)
Hur slutade "matkriget", chilie con carne vs kexen ?
Att lära barn att förlåt är viktigt och fungerande för att kunna gå vidare är fan så mycket viktigare än att de inte får småäta innan middan när de uppenbarligen är ashungriga. Jag hoppas innerligt att hon fick chili con carne till middag!
Min taliban kräver tuffa tag. Och eftersom jag har ett facit bestående av en 17-åring, så vet jag oftast exakt hur jag ska hantera saker och ting.
Och som Peter påpekar, så är förlåtandet det viktiga varför hon hon fick mat.
Sen att hon åt en miniportion pga kexen, och att hon vaknade och var hungrig idag, är ju en annan historia!
Men, det är valet av fajter som är det viktiga för min del. Och just den här fajten så lade jag ner konsekvensen. Just eftesom hon hade otroligt dåligt samvete.
Skicka en kommentar