Hot, hot, hot. Som i varmt alltså.

Jag sitter ju hemma och jobbar. Eller ja, jobbar är väl att ta i...Så jag åker därför inte bil så ofta.

Nu på eftermiddagen måste jag till bolaget så jag slänger på mig dunvästen och sätter mig i bilen. Noterar strax att det är 17 grader ute och jag börjar bli varm, varför jag kränger av mig västen.

Jag är ingen människa som blir svettig. Kan kanske bero på att jag sällan anstränger mig fysiskt.

Efter en stund känner jag hur svetten lackar. Jag fullständigt kokar.

Jag noterar också att det är fredagsrusning i trafiken. Jag svettas ännu mer och nu känner jag hur det rinner ner i pannan och sånt händer ALDRIG.

Och jag har ganska långt hår, och jag känner hur det kletar fast överallt. Tittar i backspegeln och är röd som en alkis i fejset.

Jag hinner tänka; "Vad är det frågan om, är det panikångest?!" Men det har jag haft tidigare och avsaknaden av hjärtklappning gör att jag därför, bara i en sekund, tror att det är klimakterievallningar. Näe.

Och det kan ju f-n inte bero på att det är rusningstrafik och att jag därför blir stressad. Eller?

Håller jag på att bli sinnesjuk?

Så råkar blicken fastna vid klimatreglagen.

Någon.

Någon KLÅFINGRIG har ställt in värmen på 30 grader.

Undrar om min man försöker ha ihjäl mig?

Han kanske tycker att det är dags för mig att checka ut nu när jag inte håller måttet längre, och hoppas på att jag har en fet försäkring.

F-n, vore det inte enklare och bara klubba ihjäl mig och slänga ned mig i vår här-förvarar-vi-döda-fruar-frys i källaren?

Jag är fortfarande irro.