Jag, maken och kollegan drar iväg i morse för att titta på nya kontorslokaler. Givetvis åker vi i tre olika bilar. När vi avverkat den första lokalen och kommer ut så känner jag att det börjar snurra satan. Vi åker till nästa lokal, med samma hyresvärd, och jag känner att jag inte borde köra alls.
Minns inget från den sista lokalen. Raglar ut som ett fyllo och maken är tvungen att förklara situationen. Kollegan håller i mig så att jag inte ska ramla. Jag inser att bil inte är att tänka på, så maken kör mig hem.
Tillbringar följande 6,5 tim i soffan. I samma position. Sen släpper det någorlunda.
Jag är 43 år. Det känns som om jag måste kontakta nåt reservdelslager snart eftersom hela kroppen börjar säcka ihop.
Eller så måste jag börja träna.
Gaaahh.
Orka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Troligen vara sjukskriven en stund!!!!
När ska du förstå att det är läge att ta en paus nu!!!
HAr inte Alarmklockan ringt tillräckligt högt ännu???
Sköt om dig! Kramen
Men, jag tar det jättelugnt! De sa att, antingen försvinner det på en gång, eller så sitter det i ett tag. Och att man dessvärre kan få det flera gånger.
Ska ta det lugnt resten av veckan i den mening att jag inte tänker åka till kontoret..
Alltså. Vi känner inte varandra så väl. Men jag tycker om dig. Och nu blir jag fasen arg på dig. Du ska inte träna, du ska VILA!!!
Om du bara gör det kommer kroppen att fixa de där reservdelarna alldeles själv.
Kram.
Det kallas stress tjejjen. Dina 43 unga år betyder inget, hastigheten som du går från ett år till ett annat har betydelse däremot.
Har just haft min sambo på lasarett och han är 38. De som är runt blir jätterädda.
Så var hemma i villan och chilla. Om jag kunde, skulle jag komma och hålla dig sällis!!
Hm..känner dig inte alls men gillar din blogg och din humor. Är själv 37 och har varit och nosat på den berömda väggen...lyckades parera i sista stund. Ligga på soffan och vila fysiskt är nog så bra, men ännu viktigare är att kunna mentalt stänga av=vila! Du har med största sannolikhet en personlighet som gör detta svårt (en analys jag gör helt baserat på det liv du visar upp och speglar här i bloggen naturligtvis...så du kan ju här be mig dra åt fanders och säga att jag har fel! :-) )och då kan det vara bra, för att inte säga nödvändigt, att få hjälp med den mentala och psykiska avslappningen. Må gott och ta hand om dig!!! //Nina
Mona, 43 är ingen ålder och träna ska du inte. Jo på att ta det lite lugnt ett tag....
Låt bli och köra bil med.
Se bara till att du är helt bra innan du kör på i 200 igen. Och då syftar ja inte på bilkörningen ;)
TA HAND OM DIG NU
M
Håller med tidigare kommentarer, med lite tillägg:
Nummer 1: Vila.
Nummer 2: Se till att vilan inte bara blir fysisk utan också mental! (Har svårt för detta själv, man vill ha kontroll, man har entusiasm, men mental vila är nödvändig!)
Nummer 3: Efter en _längre_ tid ... När kroppen genom denna vila återhämtat sig, när du är på banan igen: DÅ kan du börja träna.
Men känn ingen stress för detta.
Och när du i så fall börjar, accelerera i måttlig fart. Dagliga promenader, i början bara korta, sedan längre. På sikt någon form av både konditions- och styrketräning. Det stärker som bekant hjärtat plus ger massa andra fördelar. Förutsatt att det inte är förknippat med stress. Eller tvång.
Så fokusera nu på nummmer 1 och 2. Länge.
Kramar!
Men för fan.
Mjukbrallor och soffa resten av veckan!! Mobilen påslagen men bilnycklarna gömda. Stanna hemma.
Kom på att mina råd låter självklara. Men ibland är man ju så inne i allt att man behöver påminnas. Talar av egen erfarenhet ...
Vi hörs!
Hej Hallå bönan...
Exakt vad är det du inte förstår i kroppens varning!?!?
Hmmm... Ta det nu jävligt lugnt! BASTA!!!
POK
Mallaharvaritdärbralla
är du hemma idag??
Tack alla ni, ni har givetvis rätt. I synnerhet Nina för det är den psykiska stressen jag har problem med. Men i dag sitter jag med fötterna på soffbordet och datorn i knät. Hela dagen. Lägger upp priser på nätet. Lugnt och fint. Måste bara få maken att inse läget. Han, liksom jag, har en tendens att glömma bort vad som är viktigt pga den enorma arbetsbelastning vi har.
Men jag sitter bra här. Resten av veckan.
Jahadu Mona. Som jag skrev i en tidigare kommentar har jag haft ungefär likadant. Gick tillbaka till jobbet halvsnurrig efter ett par dagar och sen var det kört igen... Råkade ha en Thailandsresa inplanerad precis då, vilket kurerade mej, tror jag. men jag kan fortfarande (6 år senare) bli yr när jag det är mycket och jag rör mej på ställen med mycket runtomkring (typ köpcentrum).
Och du, åldern har inte med detta att göra, jag var ju ung då, för 6 år sedan, eftersom vi är födda samma dag!
Så gå o lägg dej, ha semester, NU!!!! och krya på dej!
Åsan
NEJ Mona! Lägga in siffror på datorn är alldeles för mycket synintryck, funkar inte med yrsel, det är NO, NO, NO!!!
Lägg dej på soffan, blunda och lyssna på musik eller ljudbok eller annat avkopplande...
Hälsar den självutnämnda experten!
Är det inte utmattningsdepression så är det rejäl överansträngning. Du ska inte träna, du ska vila, både huvud och kropp. Varningsklockorna ringer ju så det dånar ända till Violstaden. Va sjutton, JAG blir ju trött av att läsa hur du flänger runt. Vad är det som är så svårt att förstå, du verkar ju vara en smart tjej?
STANNA HEMMA OCH TA DET LUGNT!!! Annars åker jag till Bromma.
Kram från Annette
Mona - jag vet vad du ska göra. Du ska åka till ön! Stanna hos W och promenera längs vattnet. Vatten har en lugnande inverkan på de flesta människor. Eller gå ut i skogen och leta svamp för i helvete! Jag vill inte att du ska må dåligt. Men om du gör det så är jag skyldig dig typ 100 gråttimmar och lite praktiskt arbete. Så ring om du behöver!
Puss och kram!
Skicka en kommentar