Min "italienske" reseledare

Jag har aldrig flugit med Ryan Air. Så när det vid bokningen kommer upp en fråga, typ; vill du har förtur på boardingen (á 49 kr/pp) så tänker jag; "äh, vafan, vadå för, vi har ju våra platser, vad är problemet?!"

Jomensörruvisst. Dessa 49 kr per person såg till att man inte stod SIST i kön vid boardingen. För det var som en biograf. Nä förresten, det var som en buss: alla trängde sig in och kastade sig på de "fria" sittplatserna.

Men vi hade tur. Vi lyckades få platser intill varandra. Vi landade sent på kvällen, kvitterade ut lilla hyrbilen; maken överraskade med en BMW. Förvisso modell mindre så att vi med nöd och näppe fick in 5 resväskor. Och tack gode gud för GPS. Vi hade inte haft en chans att hitta hotellet.

Vi anlände till ett Bed & Breakfast. Och jag har aldrig i mitt liv hört talas om att man kan gradera dessa officiellt. Vi hamnade på ett nybyggt, öppnade för 3 veckor sen, motell med pool och spa. Talibanen fick egen säng. Tonåringen med pojkvän fick eget rum. Så efter en äcklig pizza (ja, vafan är det frågan om, är vi inte i Italien?!!) så däckar vi.

Talibanen vaknar kl 4. Jag är glad över att hon känner mig och mitt dåliga morgonhumör för hon tar sitt block, sina pennor och går in i badrummet och sätter sig och ritar.

Sen vaknar vi av att hon skriker. Hon sitter och bajsar och har lyckats med konststycket att tappa sitt halsband i toaletten. Maken får gräva. Det tar 20 minuter att få halsbandet rent. Jag kräks.

Vi checkar ut och åker mot nästa hotell. Vid Gardasjön. Stannar till vid ett stort köpcentrum. Shoppar lite. 2 timmar senare kommer vi ut till bilen. Som inte vill starta. En sprillans ny BMW. Hustru får skäll för att hustru glömt att påminna maken om att stänga av ljuset på biljäveln. Ringa till Avis. Personal pratar väääry bad english. Vill ha gatuadressen. Vi har ingen jävla aning eftersom GPS:en naturligtvis inte heller fungerar. Make springer runt till flera butiker för att få tag i NÅGON som kan engelska. Avis meddelar till slut att de är på väg. En kvart senare råkar maken prova att starta bilen. Som givetvis startar. Ringa tillbaka till Avis och försöker få dem, att på vääääldigt lååångsam engelska, första att bilen fungerar. Det tog 10 minuter att få dem att fatta. Vi det här laget är det 40 grader varmt i bilen. Sen kommer vi äntligen i väg.

På eftermiddagen anländer vi till Gardasjön. Maken har bokat ett familjerum på ett värstinghotell. När vi kommer in på rummet garvar vi läppen av oss: ett vanligt dubbelrum med en liten soffa som kan förvandlas till säng för tonåringen med pojkvän. Maken får ett rausanfall och ringer receptionen för att boka ett extra rum till dom. Fullbokat. Självklart.

Han ser sig omkring i rummet och konstaterar att han nog måste ta det här öga mot öga i receptionen. Han laddar och drar ned dit. Hustrun väntar med spänning, för det kan bara gå på två sätt: antingen hjälper utskällningen, eller så får vi dra.

En kvart senare kommer han tillbaka. Han ifrågasatte hur i helvete de kan begära 3000 kr natten för ett sketet jävla vanligt dubbelrum och kalla det för Familjerum. Personalen i receptionen pratade plötsligt mycket dålig engelska.

Så i morgon drar vi. Till nåt som heter Sirmione, eller nåt, en landtunga som går ut i Gardasjön. Han surfar runt på internet efter hotell och lyckas hitta nåt. Som inte har pool, men "precis på stranden". Jag hatar att bo på hotell utan pool. Jag gillar inte att få sand mellan tårna.

Men jag får väl stå ut en natt.

Tonåringen och jag försökte övertala honom och pojkvännen att vi skulle ta in på ett hotell, som enligt internetbeskrivningen var "gay-vänligt"! Japp, det stod så. Jag är övetygad om att vi skulle få skitkul. Jag och tonåringen alltså.

Pojkvännen kunde inte hålla den diplomatiska färgen och maken försökte dölja sin motvilja bakom ett "amen det fanns ingen pool där". "Nähä, men det fanns det ju inte på hotellet som du bokade heller!" Sa tonåringen.

Well, vi stannar en natt. Sen drar vi till Venedig.

Rösta på mig