fredag 4 juli 2008

En hjälpande hand....som aldrig tog slut.

Igår stod jag för ovanlighetens skull i en av våra videobutiker. Självklart hade ac:n gått sönder två dagar innan och självklart så var det 30 grader inne i butiken.

Och när det är gassande sol ute så är det inte så många som har nån större lust att hyra film...märkligt va?

Så jag passar på att jobba med andra saker i min medhavda dator. Rätt som det är så ser jag en gammal dam som ramlar ihop utanför.

Trots mitt temperament vad gäller bilkörning så är jag en ganska snäll människa, så jag rusar ut och plockar in tanten i butiken.

Hon har av värmen drabbats av yrsel på väg till ICA. Hon är 83 år och en mycket piffig liten dam, som bor i fiiina området intill. Guldsandaler, full make-up, klocka med stenar och så lilla vackra ädelstensbroschen.

Jag planterar henne på en stol, ger henne kall MER och trycker i henne en Piggelin-glass.

Hon blev oerhört tacksam och vi småpratade. Hon bad hela tiden om ursäkt för sin existens, men jag sa att det inte var några problem.

1 timme senare hade jag skavsår i öronen. Den gamla damen hade en 55-årig dotter som "hatade henne" och gjorde livet surt. Hon hade lurat av henne alla besparingar och ville sen inte ha någon kontakt med sin mor över huvud taget.

Och jag tyckte så förfärligt synd om denna otroligt ensamma människa. Men klockan närmade sig taliban-hämtning och jag fick inte stopp på henne. Jag fick nästan lyfta ut henne ur butiken.

När vi till slut säger adjö, så frågar hon om hon möjligen får komma och hälsa på igen. För "det är så sällan jag pratar med människor."

"Absolut", svarade jag. Och fick genast dåligt samvete. För jag jobbar ju på kontoret..

Och jag hoppas innerligt att jag aldrig hamnar i samma situation med mina barn.

Rösta på mig

2 kommentarer:

Anonym sa...

stakkars henne !
Men visst känns det väl skönt att ha gjort en bra sak också ?? *Fniss*
Vart är du idag da?

Anonym sa...

Jättegulligt! Den har du tillgodo en dag!
/LiSe