onsdag 9 juli 2008

En liten ledsen mamma.

Idag är det 17 år sedan min stora bäääbis kom till världen.

Och det är också första gången på 17 år som jag inte är tillsammans med henne på hennes födelsedag.

Hon är i Danmark med pojkvännen och hans familj.

Och längtar ihjäl sig hem till mamsen. För familjen är inte så rolig.

Det är i sådana stunder man önskar man kunde stoppa tillbaka dom i magen igen.

Rösta på mig

9 kommentarer:

Majsanochmalla sa...

Åhhhåå.. Visst är det hemskt! Man vill vara glad, sentimental och kärleksfull med ungarna i närheten! *kramar om*...

Men du... När jag skilde mig. Fick jag inte fira barnen på deras födelsedagar om de var hos sin pappa. Jag fick inte ens ringa.. Då hittade jag och ungarna på att de hade 2 födelsedagar. Så bestämde vi en dag där vi själva körde hela kittet, från sång, presenter, tårta mm på sängen till firande med släkten... Det funka finfint... Så fira teenen när hon kommer hem!

Pok

Mallavetvaddukännerbralla

Anonym sa...

men vart tar mina kommentarer vägen??? jag fattar inte ;(

jag skulle säga att jag vet vad du menar , tur för er att hon snart är hemma hos roliga familjen snart;)
GRATTIS till 17 åringen !!!!!

// Kram Monica

Unknown sa...

och jag vet också hur du känner ;(

Grattis till dottern , som tur är hon snart hemma igen , till roliga familjen ;) *kram* Monica

Unknown sa...

nu komm den andra fram ?? *konstigt* jaja 2 bättre än inget *ler*

Isabelle sa...

Aoch... Förstår att det känns, speciellt som hon längtar hem dessutom. Men vilket dunderkalas du får fixa till hennes hemkomst istället :) Kram!

Anonym sa...

Grattis till tonåringen!
Hon valde en mycket bra dag att komma till världen ;-)
Ni får fira ordentligt när hon kommer hem sen.

Anonym sa...

...och om man kunde peta tillbaks dom in skulle man ha en jävligt bra ursäkt till den senast viktuppgången på typ 20 pannor... Toooppen!

Annars - kram på sig!

Anonym sa...

Jag veeet, det är tugnt och ledsamt och det svider i hjärtat... Och jag kan tyvärr inte säga att det blir lättare :(
//Kram på dig

Anonym sa...

Börja planera en fest till hon kommer hem så känns det kanske lite bättre... vet hur det känns.
Grattis till henne!
kram
LiSe