Sitter i soffan med datorn i knät.
Jag har hyfsat långt hår. Alltid uppsatt i en slarvig knut. Det händer att det hänger ned lite hår här och var.
Så när jag känner att det killar till lite vid halsen/axeln så reagerar jag inte.
Inte förrän jag ser en megaspindel, modell 5-krona. Med tjocka ben.
Jomenvisst sörru, de som har varit hemma hos mig kan intyga att jag har anabola spindlar som i normala fall alltid håller sig runt taklisten i vardagsrummet. Den springer nedför min högra arm, rakt över tangentbordet.
Jag är inte rädd för spindlar. Däremot kan jag hoppa till om jag blir överraskad.
Vilket jag också gör. Spindeln ramlar av tangenbordet och försvinner bort till andra delen av soffan.
Där maken brukar sitta. Men som inte gör det just nu eftersom han jobbar.
Min man är hysteriskt rädd för spindlar. Vi pratar panik. Att han över huvud taget överlever beror som sagt på att de brukar hålla sig kring taklisterna.
Jag får tag i spindeln och kastar ut den i trädgården.
Man kan helt enkelt säga att jag just räddat livet på maken.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Snällt mot spindeln också, att du kastade ut den i trädgården och inte bara slog ihjäl den, som jag skulle gjort.
Kram från Annette
jag skulle ha knockat den!!
Varför är jag looooooser?
Mycket modigt av dig! Jag är själv panisk rädd för spindlar och skulle med all säkerhet hämta något kraftigt "vapen" att avliva den håriga besten med, typ en stekpanna eller nåt.
Hade använt min laptop till att mosa spindeln. Har inget emot småkryp/insekter/spindlar, så länge dom inte kliver på mig
Skicka en kommentar