I det här landet är det inte tu tal om pasta. Nä, det är mer Welcome to the land of beans. Min mage är inte van vid det. Alls. Första kvällen som vi tillbringar med våra nyfunna, mycket trevliga, vänner från finområdet hemma sker under smärtor. Jag har så jäkla ont i magen och vet inte vilken skinka jag ska sitta på mellan varje 'nämen jahaa, vad jobbar du med' och 'jaså, vad fick ni betala för det kaklet?' Ja, ni fattar. Plötsligt ramlar en yttepytte liten fis ut, med en stank from hell, och jag skyller självklart på talibanen. De 25 sista minutrarna på kvällen tillbringar jag med att stirra på den här toadörren och tror på allvar att jag kommer dö av mina egna toaångor. Dra åt h-e vilka magsmärtor. Bönjävlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahaha, men guuud!
STackars dig!
JAg kan inte heller äta bönor.
Somliga straffar gud med en gång!
Gud hör bön!
Varför skaffar man barn? Jo för att skylla på dem när man fiser=)
Varför ska jag ha fyra? Jo för vem skall städa, diska, gå ut med hundarna osv osv osv... haha.
Ha, ha, frust, din stackare! Såna där smygstinkare är inte att leka med, hehe. Tur att talibanen var med. ;-)
OJ DÅ!
Jag brukar skylla på katten. För hon brukar vara röten i magen och det vet alla. Fan vet vad hon käkar för något, inte är det bönor i alla fall.
Skicka en kommentar