Det känns nästan osmakligt att blogga idag efter vad som hände Ia och Martin igår.
Men det är mitt sätt att slippa och tänka på den smärta och det helvete de nu äntrar för en lång tid framöver.
Herregud så jag lider med dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ditt liv måste få gå vidare ändå och du är säkert en bra och trygg bekant/vän till dem ändå!
Jag såg vad du skrivit på hans blogg. Kanske kan den där middagen vara viktig och bli av ändå, även om den inte kommer att innehålla lika många skratt. För vissa, inte för alla, är det ett stöd när inte ALLT förändras på en gång och då kan till exempel planerade middagar vara viktiga delar av det fortsatta livet och vägen ur kaos.
Men, allt märker man med tiden...
Blogga på! Nätterna är långa och jag vill kunna läsa mig långt, långt bort ibland.
Skicka en kommentar