Om att vara hedersmedlem i Anonyma Bajsapåsig-klubben.

Japp. Så är det. Och jag övervägde länge om jag skulle delge er det här. Sen kom jag på att alla går på toa. Faktiskt. Plus att somliga övertalade mig. Och så kan jag ju tala om att maken kommer att dö. För han sov när detta hände i går kväll, och jag har inte berättat något.

...och oj vad stolt han ska vara över sin fru som bloggar om sånt här!

Eller inte;

Well, jag går som ni vet på diet. Vi pratar Nutrilett. Och från att ha ätit socker och fett under en lång tid så fick kroppen en chock för 4 dagar sen, när det plötsligt blev tvärstopp.

Det har mullrat en del i magen. Och alla som gjort samma resa har talat om att man minsann blir jättehård i magen. Vilket allt muller måste bero på. Tänker jag.

Jag gillar inte att fisa. Nä, och jag orkar inte försvara varför inte.

Nåväl. Jag sitter i godan ro och MSN:ar med hon, Krondåren i Uppsala, när jag ska ändra sittposition i soffan. Jag lyfter datorn från bordet, slänger upp benen på bordet och rättar till häcken i soffan.

Ratatatataaa, säger det plötsligt. "Ujuj", tänker jag. Sen känner jag att det nog inte var en vanlig prutteliprutt. Precis då skriver Linda något till mig. (Här skall tilläggas att jag ibland bara "försvinner" från våra konversationer och hon får tokspel på det.)

...men jag inser att jag inte kan/har tid skriva vad som händer, så jag slänger datorn i soffan, SPRINGER ut till badrummet och av med kläderna. Och gör mig ren. (Tack gode Gud för att vi inte hunnit renovera det badrummet och därmed slängt ut bidén..)

Fräscht. Har jag sagt att jag är fyrtiofyra år..?

När jag är klar lägger jag glasögonen på handfatsbänken, eftersom jag först tänker tvätta händerna och sen passa på att göra dom rena. Bara för att liksom. Så jag trycker ned pumptvålen. Längst ut i pipen så har det fastnat lite tvål, så i stället för att strålen ska komma rakt fram, så sprutar den rakt upp. In i mitt öga.

Svid, svid, tvätta, tvätta. Ojoj, Linda väntar, springer tillbaka till soffan....i t-shirt och linne (ohh sexy mama yeah) och berättar om allt som hänt.

Och här lägger jag ut vår konversation:

Linda säger:
Du förstår att du ska skriva ett inlägg om det där va??
Mona säger:
Amen allvarligt, INGEN skulle tro mig
Ingen.
Linda säger:
JO!
Mona säger:
Inte en käft.
Linda säger:
Vi tror dig, vi vet att sånt där händer dig!
Mona säger:
Det är så jävla osannolikt! Alltså, dra åt helvete säger jag. Vore det inte lite fööör magstarkt och göra ett blogginlägg om det här?
Linda säger:
Jag har ramlat ner på golvet och skrattat ihjäl mig för längesen, DU SKRIVER ETT JÄVLA INLÄGG OM DET DÄR"

Å herregud så maken kommer tjalla till talibanen. Och hon till ALLA i skolan.

Sa jag att jag bor i ett finområde....?

Och att hela klassen, med föräldrar, ska ha pulkaträff nästa helg...?

Giv mig styrka.