I drygt 4 år har jag haft en bild på ett armband fastsatt på kylskåpet.
Första året var jag entusiastisk och tänkte att blir det inte på födelsedagen så blir det självklart som julklapp.
Nähä, inte det inte.
År två var jag lite frustrerad, men kände att somliga i huset kanske hade lite mycket om sig och kring sig, så han kanske behövde lite tid på sig att inse att husfrun faktiskt var värd det lilla diamantarmbandet.
År tre rensade jag undan det mesta från kylskåpsdörren, så att det liksom inte gick att missa. På något sätt.
Men han lekte blind det året också.
År fyra, dvs 2009, så undrade jag var mannen som överröste mig med sånt här i början, tagit vägen. Gone fishing liksom.
Han är typen som tycker att om man har ETT armband, så vad ska man med flera till?
Har man ETT överkast, så vad ska man ett till? Unt so weiter.
Helt störd med andra ord.
Nu tar jag ned bildjäveln.
I höst ska jag till Las Vegas.
Då tänker jag köpa det där förbannade armbandet själv.
12 kommentarer:
Yes, det är rätta takter. Kan han möjlign fått lite småländska gener så där rätt nära gränsen som han är uppväxt.
My kind of girl. You go!
sälj prylarna köp armbandet :=)
You go girl!
Det verkar vara som med mina berlocker.
Nu har jag önskat mig både i födelsedagspresent och julklapp.
Har jag fått några berlocker?
Det är lika bra att vi köper det vi vill ha själva.
Åh lycklig är den som har ett tennisarmband. Såklart du ska köpa dig ett.
Gissar att det belastar samma bankkonto, så det är väl eventuellt själva överraskningsmomentet du missar. Fast efter fyra år så kanske just den känslan inte varit så stor heller. ;-) Köp du armbandet själv och njut av att du förtjänar det! Må gott!//NinaPX
Försök med pantshop! Reno hade fantastiska.
Varför i ... kan ni aldrig säga något rent ut?
Alltså, jag menar, en bild på kylskåpsdörren...
Man är väl för fan ingen tankeläsare!
Anonym: kan kanske vara så ja...
Oslo: Jamen eller hur!
Monica: Nähädu! (Ringer dig i veckan.)
Eva: Precis! Jag fattar inte vad problemet är..hur svårt kan det vara liksom?!
Isabelle: Måste spara mig lite pengar först!
Nina: Det var just det. Samma bankkonto. Som sagt, jag åker i höst!
Sara: Vadå pantshop? Alltså, som i pantbutik? Jag är lite trög.
Motvalls gubbe: JO, det är ni! Men jag inser att även om jag klistrar en bild som täcker HELA kylskåpsdörren, så ser ni inte det ändå!!
Du Motvalls: Alla karlar SKA vara, jag säger SKA vara tankeläsare. Tycker vi kvinnor förståss. Men männen är det sällan... Så, därför gör vi som Mona: Bra kvinna reder sig själv!! =) =)
Det är männens PLIKT att läsa våra tankar!
Välkommen till MIN blogg! ;-)
Så skönt för dig, att ha en sån karl som tycker det räcker med en av allt. Då vet du i alla fall att han är trogen!
Skicka en kommentar